Agneta Sjödin fick mig att gråta på tåget..

Igår när jag satt på tåget från Gbg så fick Agneta Sjödin mig att sitta där och offentligt storgråta, lite pinsamt 😉 Hon är inte bara en fantastisk fin kvinna och vän som jag är tacksam över att ha i mitt liv, hon är även en underbar författarinna.

 

Jag sträckläste ut hennes bok om helgonet Lucia “Ett ljus i mörkret” på tåget, så vacker, smärtsam och djup, precis i min smak. Vid ett tillfälle så lade jag i från mig boken och tänkte “vem är denna kvinna som skriver egentligen? Var kommer all denna visdom ifrån?”. Det känns nästan som att det är en helt annan kvinna som bor i henne som skriver, men så är det förstås inte. Om man frågar mig som är medium så skulle jag säga att hon kanaliserar sina böcker, hon har andliga vägledare som guidar henne. I detta fall kanske Lucia själv?

 

Det finns ett ljus i Agneta själv, hon är en vägvisare. Så här långt har vi bara sett glimtar av vad som kommer att komma från henne, det är jag säker på. “Man blir inte profet i sin egen hemstad”, ibland tror jag även att vi har svårt att bli “profeter” för oss själva.

 

Jag är av den tron att det som sker längst vår livsväg sker av en anledning. Även om vi inte alltid förstår varför så finns det en högre mening och lärdom, eller så är det viktig för oss att komma till en viss plats själsligt, känslomässigt eller fysiskt. Jag tror, och det behöver inte vara en sanning, men min tro är att Agneta har fått sin tv-väg för att nå ut med sin högre visdom, tv-vägen har varit verktyget för att manifestera det skrivna ordet, och kanske något mer? Vi får se 😉

 

Jag blir alltid tacksam när jag snubblar över en “andlig” författare, någon som ger mig något mer än bara en story, någon som ger mig utveckling på något plan. Imorgon ger jag mig i kast med att läsa nästa bok av Agneta och jag kan nästan inte vänta 😉

Namaste Vivi

3 thoughts on “Agneta Sjödin fick mig att gråta på tåget..

  1. Jag tror att hon som boken Hon ser har fått mig inse mina andliga kanaler är inte bara humbugg, eller att jag befinner mig i en psykisk svacka. Det handlar om ett mediums uppväxt och liv gestaltat utifrån en vanlig författares ögon och öron( boken bygger på intervjuer av detta medium som heter Wiklund i efternamn (kommer inte på ad hon heter i förnamn i skrivandets stund). Jag har kunnat höra andar men har sett skugg gestalter varje begravning jag bevittnat i min närmaste krets och på vänners begravningar. Har då sett bilder av den avlidna utan att jag frammanar bilder eller går ner i kanaliseringsfas. Jag ser inte andar när jag är ute på stan eller hemma hos någon. Har hört en ande en gång hemma hos min pappa som jag kunde härleda till en nära släkting. Det är det som kan ge mig huvudbry att jag ärden enda i släkten nu levande som har den gåvan att ta in det oförklarliga. Jag har drömt sanndrömmar tidigare som har hänt eller att jag drömt om människor jag sedan träffat. Jag pratar bara om dessa förmågor med vissa människor för annars får jag bara skeptiska frågor om tillförlitligheten i mina upplevelser. I fredags var jag och hälsade på en släkting som ligger på sjukhus och då såg jag en speciell glans i morfars ögon som jag såg i mormors ögon kort innan hon dog. Jag vet att inom ett år tror jag inte min morfar lever, vet faktiskt inte hur jag skall säga det till mamma att hon skall ta vara på stunderna med sin far för han har så begränsad tid kvar i detta liv. I bland känner jag närvaron av en nära släkting i min lägenhet trots att hon inte varit i min lägenhet sedan 2004 eller 2005. Det är inget skrämmande men en medial kompis brukar säga har du x på besök känner hennes närhet klar och tydligt nu jag bara nickar. Jag har inte talat med min syster om mina förmågor hon talar så illa om andlighet vet inte hur hon skall bli mindre skeptisk till detta utan att jag skall låta som en konstig person. Jag har haft förmågan i stort sett sedan tidig barndom. Kom i håg att jag hade en konstig dröm när jag var fem natten innan pappas farmors begravning och där jag fick pappa att skruva besvärat på sig inför farmor och farfar. Han visste vad jag snackade om men det visste tydligen inte hans föräldrar. Har du haft liknande upplevelser under din tidiga liv innan du kunde hantera dina andliga förmågor?( jag jobbar på tidning för djurintresserade och nyfikna) och jobbar inte som medium i någon form.

  2. ett ljus i mörkret är en av dom bästa böckerna jag läst, faktiskt så läste jag den igen för ett par månader sedan. Det är få författare som påverkar så djupt.
    En kvinnas hjärta var väldigt bra med.
    /Linda

Lämna ett svar till Vivi Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *