Det är inte att vara medial som har förändrat mitt liv, utan det är att ha en tro som är den magiska nyckeln. Vad är det för mening med medial utveckling om man inte utvecklas andligt?

För mig är det viktigt att ha en livsfilosofi att rätta mig efter, en andlig livsstil. Något jag inte bara utövar då och då utan är i hela tiden. Där det finns en högre visdom som jag får ta del av. Tankar som tänkts före mig, och insikter som har gjort av andra visa människor som jag får ta del av. Det är stort.

I många år suktade och sneglade mot buddismen. Jag visste inte riktigt vad det var eller hur jag skulle närma mig den. Det här var i början på 1990-talet och för det flesta var den fortfarande lite udda och små suspekt, de kändisar som stod upp för sin tro betraktades nästan som lite märkliga. Den första som fick upp mina ögon var Tina Turner. 1985 kom hon ut med sin bok “Jag, Tina” och jag förundrades över hennes styrka att släppa allt ego och ägande för att rädda sig och sina barn. Med sig från sitt bedrövliga äktenskap tog hon endast sitt namn, sina barn och sin tro. Jag såg vilken kraft buddismen gav henne. Min nyfikenhet var väckt..

Åren gick och jag kände hur dragningen ökade. Jag tror det var 2003 som jag tog med mig min syster Kristin till en buddistisk studiecirkel, jag fastnade direkt. Detta var min religion. Jag fick en omvälvande upplevelse och förståelse för livet och om hur det var uppbyggt, mitt perspektiv vidgades. Vi fortsatte sen att gå på möten och chantade allt vad tygen höll.

Meditationen som transformation

Att chanta innebär att man rabblar ett mantra medan man mediterar, i vårt fall “nam myoho renge kyo”. Det är en aktiv buddistisk meditation vilket innebär att man bjuder in tankarna i meditationen till skillnad mot andra där man ska tömma sitt sinne. Här får de komma och gå, att chanta är ett sätt att bearbeta dessa tankar och frågor på en högre nivå, och att lämna över. Meditationen förändrade mitt liv. Jag förstod och upplevde meditationens kraft, jag förstod att när jag gick in i mig själv så gick jag samtidigt ut i universum. Jag var ett mikro kosmos i ett makro kosmos. Ju mer jag förstod mig själv, ju mer förstod jag andra, och ju mer jag renade mina tankar, känslor och ageranden, ju mer fick jag tillbaka av klarhet och vägledning.

Förändring på det själsliga planet

Man är sällan medveten om förändringen medans den pågår, det är först när man har transformerats färdigt som man förstår vad som hänt. Man ser inte förrän man har fått perspektiv. Det är därför tillit och tålamod är två viktiga ledord. Man behöver ha tålamod då all förändring av större betydelse tar tid. Man behöver också ha tillit till att det finns en högre ordning som visar vägen om man för tillfället tappat den ur sikte. Vägen finns alltid där men våra rädslor för förändring hindrar oss ofta från att vara i kontakt med den.

Buddismen är ingen traditionell religion

Att Buddismen inte är en traditionell religion då det inte finns en Gud tilltalade mig, och det faktum att det är en livsfilosofi tilltalade mig ännu mer. När jag började gå i lära så insåg jag att det var en livsstil, det var ett sätt att förhålla sig till livet, ansvarstagande, konsekvenser, mig själv och andra. Karmalagen var ett rättesnöre som passade mig. Enkelt, det vi gör mot andra drar vi på oss själva.

Vi behöver egentligen bara en lag, karmalagen. Om alla levde efter den så skulle människorna ta ansvar för sina handlingar. En värld där människor lever efter devisen “det vi gör mot andra kommer tillbaka till oss själva” vore helt underbar. Tänk om alla levde med ett konsekvens tänkande, att allt vi gör får konsekvenser. Många skulle då definitivt ifrågasätta om vissa handlingar vore värda att utföra.

Karmatänket förändrade mig, om man verkligen på fullt allvar tror på karmalagen så vågar man inte gå emot det man vet är rätt, det tvingar en att ta ansvar för vad man sänder ut. Jag vet att man aldrig ens blir i närheten av att vara perfekt eller färdig, men viljan i sig själv belönas då även våra tankar och intentioner räknas.

Buddismen och hämnd

Karmalagen styr inte öga för öga, utan den fungerar energimässigt. Den energi vi sänder är den vi får tillbaks. Det handlar både om tankar, känslor och ageranden. Energin kommer inte alltid tillbaka i samma form som vi tror, allt beror på vad den ska åstadkomma och vart mottagaren befinner sig rent själsligt. Vi styr inte över själva karma utförandet, det enda vi vet är att energiresultatet är detsamma. Om någon t.ex skapar sorg hos en annan människa så är det den typen av känslor de får tillbaka. Det är dock inte upp till oss och veta vad som skapar en liknande känsla hos en annan person då vi värderar olika.

Man måste släppa på kontrollen och ha tillit till att rättvisa skippas på en högre nivå. Den som bittert sitter och väntar på hämnd och vedergällning får sällan sina behov tillfredsställda, den får dessutom ofta vänta förgäves. Den som i stället förlåter och går vidare och låter universum ta hand om konsekvensen av det hela växer. Man får helt enkelt lämna över till karmalagen och ha tilliten till att den gör sitt jobb. Det är sällan oss förunnat att få sitta på första parkett och beskåda när karman slår tillbaka, vi får helt enkelt ha tillit till att den gör det och inte lägga någon värdering i hur eller när, för det är inte vår sak. När vi fastnar i hämnd tankar och när det blir viktigare för oss att få upprättelse än att gå vidare så är det egot som vill vinna och få sista ordet. Ju mer vi låter egot styra, ju fler utmaningar för att släppa taget får vi. Visst är en ursäkt healande men när det inte är möjligt att få det så måste vi acceptera så det inte krossar oss.

Jag släppte taget..

Buddismen fick mig att släppa taget. Jag släppte taget om min dåliga barndom, oförrätter och svek. Jag släppte taget om ilska, rädslor och sorg. Jag insåg att det som skedde i mitt liv var där av en anledning. Jag kunde se hur det  som hänt mig hade utvecklat mig och gett mig större förståelse för lidande. Jag släppte taget om skuld och dömande. Jag blev en bättre människa, inte perfekt men bättre än jag var innan, och jag märkte att det lönade sig. Jag började dra till mig helt nya energier.

Där jag tidigare härbärgerade alla mina negativa känslor blev nu ett tomt hål som gav plats för att fylla på med annat. Förlåtelse var det första som jag fyllde det tomma hålet med. Inget är så starkt som att kunna förlåta. Efter det var det lätt att fylla på med andra healande och positiva energier.

Jag insåg att det inte var upp till mig att döma de som gjort mig orätt. Buddismen fick mig att förstå att jag inte hade hela bilden, att jag inte hade tillgång till alla handlingar och konsekvenser i händelseförloppets kedja, och att det fanns en anledning till att det skedde även om jag inte förstod varför, jag lärde mig att ibland så får man inte svar, och jag lärde mig att acceptera det.

Jag vet endast min upplevelse, den må vara sann för mig, men jag kan inte låta mina känslor vara min moraliska kompass då de hela tiden förändras. Buddismen fick mig att vilja vara större än så. Om jag inte har perspektiv och insikt så kan jag inte heller säga att jag vet hur hela sanningen ser ut.

Karmalagen

Buddismen lärde mig att se min delaktighet i det som skedde. Vad hade jag bidragit med, och vad förde jag vidare? Tog jag ansvar för mina val eller icke val i det inträffade? Jag lärde mig att titta mer på vad jag höll på med än att fokusera på andra och deras agerande och skuld, de fick ta hand om sin egen karma. Det handlar inte vem som började, utan om vem som slutade. Det handlar inte om upprättelse eller hämnd, utan om att släppa taget och bli fri

Jag förstod att det fanns många olika anledningar till de negativa händelserna i mitt liv. En del hade jag själv skapat genom ilska och oförmåga att förlåta oförrätter och orättvisor, jag fortsatte på så sätt att föra vidare den negativa energin. Jag har ett ansvar för att själv lyfta mig över det som sker, och att inte bli ett offer för omständigheterna eller att fastna.

Jag förstod också att jag hade karma tillsammans med en del personer som jag behövde arbeta på och att detta låg i vår högre plan tillsammans. Det var lönlöst att slösa energi på att vara arg och oförsonlig, det var bara jag som förlorade på det. I stället började jag lösa upp de knutarna som var möjliga från mitt håll.

Jag förstod också att mycket handlade om min personliga och andliga utveckling, det fanns något som jag måste lära mig av situationen. Det jobbiga var snarare mina läromästare än bördor, och jag lärde mig att vara tacksam för att jag fick utvecklas, det har ju tagit mig dit jag är idag. Utan min resa så hade jag inte haft den kunskapen och insikten som jag idag har.

Jag förstod också att människor befinner sig på olika nivåer i sin utveckling. Man kan inte förvänta sig att en person som inte kommit så långt i sin utveckling ska vara på samma nivå av insikt som någon som kommit längre. Man får helt enkelt accepter att personen i fråga inte är “större” än så, och att den troligtvis agerar utifrån sitt högsta, även om det för oss är på en väldigt låg nivå. Vi sätter gärna människor över oss och förväntar oss att de ska agera därefter, en del är bara inte kapabla till det. Vi måste lära oss att acceptera i stället för att bekämpa det faktumet.

Rannsakan

Det viktigaste är inte att vara perfekt och att hela tiden göra rätt. Utan det viktigaste är att vi rannsakar oss själva för att se vad vi kan förbättra och utveckla. Att intentionen finns där även om vi inte alltid lyckas. Att kunna be om förlåtelse och att kunna förlåta. Att öva sig på att se helheten snarare än att stirra sig blind på detaljerna.

Meditationen är ett bra verktyg för att komma i kontakt med sin sanning och vad som pågår i det undermedvetna. Man kommer även i kontakt med den högre visdomen och händelsernas energi.

Jag lärde mig att det var onödigt att hålla på att ställa en massa frågor till universum om jag ändå inte kunde ta till mig och acceptera svaret, då var det bättre att släppa taget och låta processen mogna fram. Återigen tillit och tålamod.

I alla processer där vi inte till 100%  är offer för yttre omständigheter så har vi ett val. Det är viktigt att förvalta våra val väl, för det är vår karma. Om något eller någon har sänkt oss så är det endast våra val som kan ta oss därifrån. Att inte göra ett val är också ett val som ger konsekvenser.

Acceptera

Jag har lärt mig att acceptera att våra läxor på jorden ibland är oss övermäktiga, att det tillhör vår utveckling och att allt inte alltid löses i ett liv. Livet kan tyckas orättvist och svårt att förstå. Men när man förstår att det här inte är allt, att det finns något mer, och att det finns en högre mening och fortsättning så lär man sig att acceptera, släppa taget och bli fri från strävanden och i stället finna kärleken och tacksamheten där man är.

Jag blev buddist för att jag omedvetet ville komma dit där jag är i dag, men jag fortsätter medvetet för att ta mig längre. Jag är i ständig utveckling.

Namanste Vivi