Det bästa med att ha varit tonåring på 80-talet är att man bara blir snyggare med åren, det kan fan inte bli så mycket värre i alla fall! Den där släta fina hyn man hade var inte det minsta förlåtande ihop med knallrosa Mary Quant rouge och ögonskugga som var ojämt utkletat i delar av ansiktet. Till och med mina bakfull-och-har-inte-sovit-mer-än-fyra-timmar-rynkor är mer klädsamma. Därtill ill-blå maskara och axelvaddar som hade gjort även Marie Picassos Mr Spock-outfit grön av avund. Varför man i hela fridens namn gick upp en hel timma tidigare på morgonen bara för att fixa sin “Pernilla-Whalgren-pudel-frilla” eller var det Niklas? (fan dom såg ju likadana ut ju!) är för mig än i dag ett mysterium.

Inte fan var det bättre förr! Det var gräsligare…rejält dessutom…

Lik förbannat så envisas tonåringarna med att vilja ha tillbaka detta yttersta-förnedringens-och-förbannelsens-årtionde mellan varven. Förstår inte folks oro över att deras personliga nakenbilder ska hamna på nätet? Det värsta som kan hända mig är att mina ytterst pinsamma 80-tals foton ska läggas ut för allmän beskådning och valsa runt i var mans hem. Hur ska jag kunna leva med det? Att stå till svars och försvara hur man kunde ha en sån jäkla bad taste är en ren och skär omöjlighet. Kan man skylla på undomligt oförstånd eller att en alien hade tagit över kroppen? Allting känns trovärdigt jämförelsevis……

Varför får inte mänskligheten nog av plastörhängen och knallrosa benvärmare?

Min värsta fasa och mardröm är att 80-talet kommer tbx igen lagom till min hädanfärd. Kan se framför mig när släktingarna funderar över vad jag ska begravas i…..benvärmare? Jag lär vända mig i min grav i evinnerlig tid……

Hoppas aldrig prickigt & pannband kommer tbx…

Kram Princess