Döden blev den yttersta förlåtelsen och nu kan vi kommunicera i kärlek

Idag skulle min mamma fyllt 79år. Jag minns inte att jag någonsin firat hennes födelsedag även om jag nog gjorde det innan jag var 3,5 år.

Jag kunde aldrig älska henne i livet men nu efter hennes död så kan jag känna en oändlig omfamnande kärlek till henne. När hennes psykiska sjukdomar och terroriserande har gått med henne i graven så uppstår en ny slags förlåtelse som suddar ut allt förflutet. Eftersom allt ont hon gjort beror på hennes sjukdomar så har jag aldrig känt att det var hennes fel att allt gick så fel, men likväl så var det omöjligt att älska henne. Jag kunde kunde knappt tycka om henne.

Plikten, oron och det dåliga samvetet för att jag inte orkade engagera mig eller tycka om henne är nu borta och vi har nu tillsammans en helt ny relation då våra högre jag som står över våra fysiska liv på jorden nu är i kontakt med varandra och jag låter inte den kontakten längre grumlas av en massa negativa känslor. Allt är kärlek, allt är rent och precis så som det ska vara och var tänkt. När döden kommer som en befrielse så sker en transformation på flera plan och det är verkligen helande.

Detta är de enda bilderna jag har med mig och mamma. Jag är minstingen av 4 och mamma är 28 år. Tror det är vår sista sommar som familj. Inom 1 år så försvinner alla utom min syster Kristin som sitter bredvid mig ut ur mitt liv.

Nu så är hon en fantastisk länk till andra sidan för mig och jag känner konstant av hennes närvaro.

För den som undrar vad som hände så finns det info under Kategorin –> Jag – barnhemsbarn

Kram och namaste Vivi

9 thoughts on “Döden blev den yttersta förlåtelsen och nu kan vi kommunicera i kärlek

  1. Kära Vivi, innerligt tack för den vittnesbörden. Du bekräftar det jag ”alltid förstått”. Att ibland krävs det att döden kommer för att befrielse ska kunna ske, och med det ett närmande i kärlek. Jag upplever det oerhört svårt när andra bemöter med ”du måste förlåta innan nn dör” Det leder åå sin höjd till skuldbeläggande. Så, tack för din befriande berättelse. Varma hälsningar 💖

  2. Det är det mest läkande att förlåta, men inte helt enkelt att komma dit… till att börja förlåta.
    För det tar kraft o tid och att komma till det första steget…
    Hmmm…
    Har själv en sådan process med en levande person och det är verkligen känslor av både hat o kärlek som skallrar utanpå kroppen.
    Men jag kommer att fortsätta , försöka förlåta.
    Tack för du delar med dig!
    ❤️🌹❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *