Slump eller synkronicitet? En märklig synkronicitet skedde i anslutning till att jag bodde på barnhem

Det skedde en synkronicitet tidigt i mitt liv som jag alltid funnit märklig och lite knasig. Det var nästan som att universum ville sudda ut mina värsta barndomsår och börja om från början rent symboliskt.

Jag bodde på barnhem mellan det att jag var 3 – 3,5 år i Huddinge, Sthlm(Kommunalvägen 36) Jag flyttade dit 8/4 1968 och flyttade därifrån till världens sämsta fosterföräldrar 10/10 1968. De bodde på Orust på västkusten. Där förekom alkoholism, droger, misshandel och övergrepp. Jag och min syster Kristin bodde där i 4år innan vi tvångsomhändertogs till ett nytt fosterhem, där var vi i 2 år. Tyvärr så fick vi sedan flytta tillbaka till vår pappa och hans nya familj som var värsta bottennappet.

Men det märkliga är att med pappa och hans familj så flyttar vi tillbaka till Huddinge och Sthlm och min syster och jag börjar i Tomtberga skolan (Kommunalvägen 31) som ligger tvärs över gatan från vårt barnhem. Så varje dag i 1 år så ser jag mitt gamla barnhem från skolan. På den tiden så var det ett ålderdomshem som jag gick Luciatåg i dessutom.

Det var först flera år senare som jag fick veta sambandet. Jag var så liten så jag kände inte igen mig.

Har ni varit med om någon knasig synkronicitet?

Kram & Namaste Vivi

Min skola


Mitt barnhem tvärs över gatan.

14 thoughts on “Slump eller synkronicitet? En märklig synkronicitet skedde i anslutning till att jag bodde på barnhem

  1. Det gör mig så ont om er f.d. fosterbarn. En av mina bästa vänner som gick bort i slutet på juli var också en av dem som fick ersättning av staten, och bland det jag såg i det fosterhemmet och det hon berättade finns många saker jag inte kan “ohöra”. Jag är så glad över er som klarat er, som har lyckats skapa nya mönster och som lever bra liv idag <3

  2. Det gör ont i hjärtat att läsa de här “journalanteckningarna”…så sorgligt för dig och din syster, små oskyldiga, fina barn som får fara så illa! Det här slår an en mollstämd sträng i mig och ger mig ett visst igenkännande från min egen barndom… Men vilken stark människa du verkar vara Vivi, så begåvad, så fin. Och du och din syster är SÅ värda det bästa i livet! Stor kram till er båda!

  3. Allt detta hemska har ju ändå en del av ditt liv, och gjort dig till den du är idag.
    Jag har har varit med om en knasig synkroncitet med:

    Mitt första sommarjobb då jag var 13 år var i på “vaktmästeriet” på min mammas jobb. Det är 41 år sedan.
    Hon arbetade statligt på Flytekniska försöksanstalten på Ranhammarsvägen 20 i Ulvsunda i 35 år-där det bland annat ritade delar och testade Jas.
    Mitt jobb bestod i att ta hand om och dela ut posten bl.a, vilket innebar att jag gick runt kors och tvärs i alla korridorer, lokaler,och åkte hissen som var väldigt speciell och fastnade ofta.

    Det var då. Sen mamma gick i pension har jag aldrig varit där- förrän..

    Jag harfunktionshinder-fibriomalgy, grav narkolepsi och förslitningsskador –så jag blev hänvisad till att göra en arbetsprövning.
    Förra året 14:e december, är min dåvarande handläggare från stadsdelsförvaltningen så snäll att jag får åka bil med henne i snöstormen till stället där jag MÅSTE arbetsprova.
    Jag har en jäkla värk så jag hade helst sluppit träffa någon överhuvudtaget den daagen, och tyckte det var jobbigt att de hade flyttat från Globen till Ulvsunda, för det blev väldigt mycket längre resväg för mig.
    Men, men-bara att göra.
    Döm om min förvåning då vi kommer fram- jag bara stod och gapade..
    Ranhammarsvägen 20. Där jag sommarjobbade för 41 år sedan!
    Nåväl- det var där jag skulle vara. Efter arbetsförmågebedömningen blev jag kvar på arbetsTRÄNING hela sommaren- till 8/8. När jag var där så upptäckte jag ett behov av samordning bland de olika Jobbstart som finns. Men sånt hade ingen tid med. Så nu håller jag på med en arbetsbeskrivning och skapar mitt eget jobb vilket innebär att jag delvis kommer att jobba i Ulvsunda. Till saken hör att-mamma gick bort i alzheimers för flera år sedan. Saknar henne så, jag har haft det tufft i många år- utan jobb, och har ofta “pratat” med henne då jag kännt mig förtvivlad över smärtan och ekonomin
    Slump eller synkronisering? Vad tror du?
    Jo, just det… naturligtvis fastnade jag i hissen i en och en halvtimme bland mina första dagar där i år.. Ha, ha, ha!

  4. I början på veckan lånade jag boken Synchro Destiny av Deepak Chopra. Samma dag som jag öppnar boken och börjar läsa första sidorna postar du detta inlägget.🤔🤷‍♀️

  5. Att få vara Lucia när man är liten är stort, inte många kan skryta med de. Redan som liten var du stark,söt fin de kunnde ingen ta ifrån dej.
    Allt detta har både du och din syster idag, starka fina kvinnor❤️
    Motgångar gör oss visare och starkare.

  6. Stackars dig och din syster. Det är så sorgligt och jag blir verkligen ledsen när jag läser vad ni har blivit utsatta för. Jag har tagit emot barn i vårt hem sedan 1987. Jag vill inte påstå att jag är bäst att ta hand om andras barn men dessa utsatta barn behövet mycket mycke av allt. Kärlek trygghet värme mat och bli sedda. Jah blir så ledsen när barn inte får det mest basala som sagt. Du har verkligen kommit långt Vivvi. Kram Christina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *