Igår hade jag en upp och ner vänd dag. Samtidig som den var helt underbar med sol, värme och underbara vänner så hade jag nåtts av ett förkrossande besked. Min bästa väns man har cancer. För mig är han världens bästa och finaste och det känns så in i helvete hårt att han…dom…ska behöva gå igenom detta helvete. Just nu vet vi ingenting vilket bara lämnar öppet för spekulationer vilket gör det hela ännu värre.

Han har under ett års tid fått diagnosen astma som på senaste tiden avancerat till “svår” astma. Sanningen som igår uppdagades är att den ena lungan helt slutat att fungera. Astma…så fan heller!!!! Han har en elakartad tumör som dom pga dålig placering inte kan operera, nu ska det undersökas för att se vilket alternativ som finns. Jag hoppas och tror. Som jag sa till min vän idag…så länge ni inte får ett negativt besked så är det positivt. Han är en kämpe…jag vet det!

Förra sommaren gifte dom sig efter 25år tillsammans och jag var värdinna på deras bröllop….världens finaste och världens bästa vänner. Jag har alltid sagt till dom att dom ger mig hopp om att kärlek finns för oss alla på livstid för dom visar vägen. Dom är så kärleksfulla tillsammans.

När jag pratade med min vännina idag så sa jag att hon skulle tala om vad hon behöver och att jag finns där oavsett vad. Behöver hon prata, älta, gråta eller bara vara tyst så finns jag här…behöver hon va själv så finns jag där och väntar  men jag kommer oxå att kolla av läget hela tiden oavsett vad. Jag är inte rädd för någons smärta, tårar, elände eller kris….aldrig! Jag är mest rädd för att inte räcka till och att inte va det stöd min vän behöver. Ingenting handlar om mig…allt handlar om dom för dom är viktiga för mig…precis som vänner ska vara.

Skickar all min kärlek och energi just nu till C & J…