Här berättar jag om mina jobbigaste händelser, de som jag aldrig glömmer för att de förändrade något inom mig…

De åren som jag inte har drabbats är av naturliga själ de då jag haft mina långa relationer och mestadels hållit mig hemmavid, och när jag blivit äldre även om jag hade en tuff period av förföljelse i 40 årsåldern. Det verkar tyvärr ibland vara det som krävs, att man håller sig hemma…

4-8år

Utsatt för sexuella övergrepp av min tonåriga fosterbror och hans morbror.

10-12

Jag hade ganska stor byst vilket gjorde att killarna i skolan tafsade på dem.

14år

Hade mitt första sommarjobb i 2 veckor i lunchrestaurangen på postgirot. De enda kvinnorna som jobbade där var jag och en medelålders kvinna. Ett gäng män som var 10-20år äldre än mig var riktig äckliga och kom hela tiden med menande blickar och kommentarer med sexuella anspelningar, men jag härdade ut. Det fanns endast en man som var trevlig så honom kände jag förtroende för och vände mig till. Sista dagen på jobbet när jag precis slutat så trängde han in mig i ett hörn och tafsade, när jag sprang där ifrån så sprang han efter mig en bit.

16-19 år

– Jag hade mitt första jobb på hamburgerkedjan Clock och där hade jag en chef som hela tiden gick omkring och nöp alla tjejer i stjärten. Arbetslösheten var stor och vi var unga så ingen protesterade, så 3 år med nyp i baken fick man ta. Ingen av de manliga cheferna reagerar eller sa något fast de såg.

– En man får syn på mig i t-centralen och börjar följa efter mig. När jag ökar takten och försöker gå därifrån så blir han förbannad och trycker upp mig mot en stolpe och skriker mig rakt i ansiktet att jag är en jäkla hora. Ingen av alla människorna på platsen gör någonting.

– En man förföljer mig i en halvtimma. När jag går in genom en dörr på ett varuhus så försöker jag markera mitt ointresse genom att dra igen dörren bakom mig vilket är precis framför honom. Han blir galen och försöker få tag i mig när jag springer samtidigt som han skriker åt mig. Ingen reagerar fast det är fullt med folk.

– Jag åker hem samma tid från jobbet varje dag och det gör även en man. Efter att vi åkt i samma vagn flera gånger så sätter han sig mitt emot mig och lägger sin hand på min som ligger på fönsterkanten. När jag går hem så förföljer han mig och jag får springa.

-Min bästa kompis morfar försöker kyssa mig när jag är ensam med honom i hans och hans frus lägenhet. Jag flyr ut i trappen och han följer skrattandes efter.

19år

En man följde efter mig från pendeltåget i Västerhaninge där jag bodde med min syster och en kompis en bit upp i skogen ca 25min från centrum. Jag kom in med sista tåget vid 01.00 tiden natten före midsommar så det var ljust ute. Eftersom jag inte ville ha med mig honom in i skogen så försökte jag avleda honom genom att gå in i ett radhusområde där jag tog av mig skorna och smög runt. När jag lite senare kikade ut så var han borta. Jag trodde då att jag hade inbillat mig det hela och går upp på skogsvägen. Efter en stund så står han där gömd bakom en grindstolpe vid ett obebott hus nästan vid mitt hem. Jag förstår då att han vet vart jag bor och gick upp i skogen och väntade på mig. Han börjar sen lugnt gå några meter bakom mig. Jag tänker att så länge han går så går jag, jag ville inte starta en jakt och dessutom så ville jag vinna tid att tänka. När grusvägen kröker så försvinner jag ur hans synfält i ung 15 sek, då springer jag allt vad jag orkar över den stora gräsmattan och upp och sätter mig bakom ett äppelträd för jag hinner inte låsa upp dörren. Jag är ensam hemma och jag vill inte ha med mig honom in i huset. Han går då fram till brevlådorna vid vårt hus och får ett utbrott, han skriker, sparkar på brevlådorna och går ner i diket och sparkar. Jag sitter med vita kläder bakom trädet i fullständigt dagsljus och ber till gud och säger att han får göra vad han vill bara han inte dödar mig. Efter en stund så går han, han trodde att jag hunnit in. Efter det så fick min syster hämta mig vid pendeln efter jobbet varje dag, efter ca 2 månader så klarade jag inte av att bo kvar utan flyttade till Göteborg där jag bodde i 1 år. Denna upplevelse präglar mig än idag.

Mellan 37-42år

En märklig tid där 4 män skrämde skiten ur mig. Jag var jätterädd då jag inte visste vad de kunde ta sig till framöver. Jag levde ensam, skulle de dyka upp hemma hos mig?

– En man förföljer mig under ca 2år. Han står och väntar på mig vid spärrarna i tunnelbanan vid min arbetsplats mer eller mindre varje dag. Själv åkte han bil till sitt arbete. Från tunnelbanan följde han sen efter mig till mitt jobb. Han sökte alltid min blick och tilltalade mig flera gånger men jag ignorerade honom. Han dyker även några gånger upp på min arbetsplats då jag jobbade i butik utan att handla något, jag gömde mig då på lagret.

– En man förföljde mig varje dag i ca 6 månader i tunnelbanan på väg till mitt jobb. När jag klev på tunnelbanan så letade han upp mig och satte sig vid mig. Jag flyttade på mig. När jag gick av så tittade han alltid efter mig genom rutan, oftast så log han. Sista gången jag såg honom var när jag hade pekat finger mot rutan. Jag fick så jävla nog.

– En man som jag inte visste vem det var skickade ett mail till mig och berättade att han hade sett mig på en massa platser, han sade bl.a. att han sett mig när jag var och shoppade och att han gärna hade kommit fram och hjälpt mig att bära alla kassarna. Antar att han hittade min mailadress på min hemsida. Efter detta kände jag mig paranoid under en längre tid.

– En man som bodde i mitt område följde efter mig från affären in i porten hemma. Där berättade han att han sett mig på Facebook och försökte skapa en kontakt. Han tittade även alltid upp mot mitt fönster när han gick förbi. Jag höll alltid utkik efter honom när jag var ute och gick och försökte undvika honom.

Lite annat man kan klämma in…

• 2 män har runkat framför mig på pendeltåget.
• 3 män har runkat framför mig i tunnelbanan.
• Några blottare…
• Sen har vi alla fulla snubbar man har stött på inne på krogen eller utanför som antingen varit för närgångna, sexistiska eller aggressiva i sitt sätt eller för att de blivit nobbade.
• På det så har vi även alla snuskiga otrevliga, sexistiga meddelande och snoppbilder som man har fått genom socialamedier det senaste decenniet. Vill man dessutom träffa en partner via en dejtingsida är det underförstått att man även får tåla lite sextrakasserier och snuskbilder.

Är det då alla män som gör det?

Nääää…

Är det allas män fel?

Nääääää

Hatar jag män?

Nääää jag älskar dem!

Vi kvinnor har ofta tentaklerna ute när vi befinner oss i miljöer eller i sällskap med män där vi inte känner oss helt trygga. Männen måste också börja bli uppmärksamma på män för vår skull.

Vi måste prata om detta…

Det sker tillräckligt mycket för att vi måste belysa det och det är dags att vi tar ett samhällsansvar mot detta i både stort och smått. Män måste säga till män som går för långt. Män måste också visa sina söner hur de ska vara män.

Så vi måste alla sluta att vara tysta. För att de ska kunna ske så måste vi kvinnor bli hörda och tagna på allvar. Det räcker nu! Vi måste våga säga ifrån, vi måste våga anmäla. Sedan jag var 19år så har jag undrat om galningen som förföljde mig i Västerhaninge har våldtagit eller mördat någon? Jag hade velat våga anmäla…

Kram och namaste Vivi