Var och en får utöva den religionen de önskar så länge de inte skadar någon annan. Samma sak med fotbollsintresserade, de får intressera sig så mycket de orkar så länge de inte skadar andra.

Att påstå att alla religioner borde förbjudas för att de finns de som missbrukar sin religions namn, är samma sak som att säga att all fotboll borde förbjudas för att det finns huliganer.
Vill man dra alla över en kam så bör man inte stoppa vid sina egna intressen.

Främmande religioner skrämmer mig inte, de gör mig nyfiken. Det som skrämmer mig är människans begär som får egot att vilja ha och äga oavsett om det gäller makt, människor, saker eller sanningar.

För att se klart så krävs det en inre rannsakan och att vara sann för sanningens skull och inte för att det gynnar egot. Och veta skillnaden.

Rannsakan handlar om att ta reda på när vi har tankar, åsikter och föreställningar för att det gynnar vårt ego, eller när vi har dem för att det gynnar vår och andra själars utveckling.

När man kommit en bit på väg i sin andliga utveckling så handlar det mycket om att slå hål på myten om sig själv och sina föreställningar. Det är enkelt att predika kärlek och ljus, men det är inte mycket värt om man inte lever i enlighet med sina ord, eller om de används för att höja sig själv gentemot andra. Man behöver även gå på djupet med ordens innebörd och finna hur man ska harmonisera med dess budskap. Orden i sig har nämligen ingen betydelse, det är vi som ger dem sin mening. Vi kan höja vår nivå  genom att använda orden ljus och kärlek och mena dem ända in i hjärtat och agera i den andan. Men använder vi dem på ett sätt eller i ett sammanhang som inte är fullt så kärleksfullt eller oegoistiskt så kommer energin man sprider spegla nivån på det man egentligen menar, tänker eller säger.

Endast när vi genomskådar vår egna agenda så kan stor utveckling ske.

Man talar om att stå naken inför Gud. Framförallt så behöver vi stå nakna inför oss själva.