Ett tragiskt samtal från polisen…

Igår hade vi tjejmiddag hos Britt-Marie. När gästerna började droppa in så fick jag ett telefonsamtal från min syster. Hon hade fått ett telefonsamtal från Polisen. Jag bara kände hur jag fick panik, vad är det nu som mamma har gjort? Har hon blivit tvångsinlagd på psykvården? Eller har hon kanske till och med dött? Jag kommer på mig själv med att önska att det är det sista som har hänt….

Min gravt psykiskt sjuka mamma har någon som kommer till henne varje dag och nu hade hon inte öppnat dörren på ett dygn och inte ett ljud hade hörts inifrån lägenheten så de ringde till polisen. Det är inte alltid hon öppnar dörren när dom kommer men då brukar hon åtminstone prata genom brevlådan..

Jag är ytterst medveten om att min mamma bara är en bra socialkontakt från att vara hemlös. Hon har en gång för några år sedan lämnat sin lägenhet helt vind för våg och inte betalt hyran,  folk kom dit och snodde allt hon ägde, hon hade ju andra sjuka människor i sin omgivning, hon brydde sig inte, hon blev av med bostaden. Hon har haft turen att sociala alltid har lyckats ta hand om henne och de har sett till att hon har ett boende, att hon äter sin medicin och får sina sprutor varannan vecka för att hon inte ska bli mer spritt språngande galen än hon redan är och hon har låtit dem göra det, många psykiskt sjuka vill inte ha med soc att göra. Speciellt de som mamma har schizofreni, de litar inte på någon och ser de flesta som hotfulla och bedrägliga.  Annars skulle hon tillhöra gänget bostadslösa. Det tänker jag ofta på när jag ser hemlösa, jag tänker…är de missbrukare eller är de bara psykiskt sjuka som inte klarar av att leva i vår verklighet och inte vet hur de ska hantera den? För många är lösningen enkel, förbjud dessa jobbiga hemlösa som tigger, de är en skam..vi vill inte se, det hade kunnat vara min mamma…

Polisen fick tillslut kontakt med henne genom brevlådan. Därefter gick hon tydligen omkring och blåste i en tuta i lägenheten så ingen skulle kunna höra vad hon tänkte.

Som alltid blev jag ledsen när det gäller mamma. Det finns en sorg inom mig, hon är mamman som jag aldrig fick lära känna och med henne har det kommit in så mycket skit i mitt liv. Idag känner jag ändå mest sorg över att hon inte fick ett liv och att hon inte lever ett värdigt liv, hennes hjärna är som lobotomerad av mediciner och sjukdom, hon har ingen som älskar henne i sitt liv och själv är hon oförmögen att kommunicera på ett normalt sätt. Jag brukar då och då få julkort och födelsedagskort med märkliga budskap. Hon är en människa som aldrig kan  släppa sina barn som hon älskar, även om hon aldrig gjort något annat än att skada dem, det är sorgligt, hon är ingen ond person utan en sjuk person som det är omöjligt för oss att älska. Ja, det är en stor sorg att sörja någons liv som aldrig blev något och att önska att personen slapp lidandet att leva.

Livet går vidare, och med en tagg i hjärtat fortsatte jag min tjejmiddag med en glädje och gemenskap som min mamma aldrig kommer att få uppleva…

Mamma konfirmeras vid 15års ålder. Sjukdomen har ännu inte brutit ut..

IMG_0001

16 thoughts on “Ett tragiskt samtal från polisen…

  1. Så mycket trasiga och tragiska liv det finns, man önskar att man kunde ge dem ljus och kärlek och att de skulle uppskatta den. Men tyvärr ser verkligheten annorlunda ut i deras ögon. Det måste vara oerhört svårt och traumatiskt att vara anhörig. Det är inget man önskar sin värsta fiende. Önskar er allt gott och massor med kärlek! <3

  2. Känner sorgen i ditt <3 va fin och Lycklig din mamma ser ut på fotot, tänk va psykisk sjukdom är svår bland de jobbigaste både för den drabbade och anhöriga <3 Kram <3

  3. Har haft samma liv med min mamma. Hon är nu dement och är på ett hem. Tragiskt liv. Dessutom var hon alkoholist och misshandel förekom. Ett liv som bara rann iväg utan innehåll med svek och falska löften besvikelser och sårade känslor. Hon är 74 år och vet inte att jag finns…

  4. Att du vågar, kan och har styrkan. Att förstå o beskriva sorg, att du orkar se bakom den och att du har modet att visa oss andra att det man ser är inget mot det som finns i våra historier o upplevelser. Starkt som vanligt och respekt, styrka och kärlek till Dig <3

Lämna ett svar till Gabban Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *