För 17 år sedan var jag på Häxberget

2001 så bilade jag och min exmake till Resele I Sollefteå för att ta hand om dödsboet efter hans farbror. På hemvägen så passerade vi skylten Häxberget, naturligtvis så vart jag tvungen att besöka platsen.

Jag upplevde en stor sorg på platsen samtidigt som jag kände en stolthet och att det ligger en uppgift i att upplysa människor om de oförätter som en gång skedde. Vi är många från den tiden som lever i dag som är här för att upplysa människorna om hur fredliga vi häxor är, och att återigen väcka liv i gamla seder och bruk där gammal visdom finns bevarad. Platsen är magisk och jag tänker återvända dit en dag för att göra en ritual och hedra platsen.

När jag var där så plockade jag med mig en sten som har suttit i det stora stenblocket som är rest till minne av händelsen. När den sprängdes så blev det fullt med småsten. Nu är det min magiska häxsten som alltid ligger på mitt altare. Min syster Kristin och kompis Inga fick även varsin sten.

1

1

1

1

1

 

1

8 thoughts on “För 17 år sedan var jag på Häxberget

  1. Det gör ont i mig när jag tänker på dessa kvinnor som fick offra med sitt liv för sina kunskaper som dom hade… Måste ha känns mäktigt att få besöka denna plats…

  2. Å så intressant,det är mina hemtrakter inte långt därifrån, har tänkt göra ett besök där i närheten Lidgatu,där folk förr hängdes måste hitta dit med min mediala dotter och även till Häxberget.

  3. På den femte bilden, ser jag ansikten både på människor och djur lite överallt på bilden. Det första som fångade min blick var ansiktet på en kvinna på den första stenen till vänster i skuggan. Och sen kvinnans häst. Mycket som har fångats i bilden. Häftigt.

Lämna ett svar till Vivi Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *