Vår hund går på lyckopiller…

Vill du fördjupa din andliga och mediala förståelse?
Boken leder dig till nya insikter, högre kunskap och ger nycklar till hur man når sitt högre medvetande.
Köp boken här: 
Vägen till upplysning och det flerdimensionella medvetandet 

LÄS ett UTDRAG UR BOKEN:
Hur vi når den andliga världen

OBS! Behöver inga tips eller råd då jag får experthjälp.

Vår hund går på lyckopiller…

Som en del av er säkert vet så går min/vår Golden retriver Lizzy (snart 3år) på en beteendeutredning hos Caroline Alupo som är etolog och hundpsykolog och utbildad inom PTS gällande hund. Hon har en magisterexamen som resulterade i en studie om posttraumatisk stressyndrom hos hund, detta är idag hennes expertis.? Som jag uppfattade det så är hon den enda i Sverige som är utbildad på just detta område.

Lizzy som är en väldigt mjuk och känslig tjej var med om ett trauma när hon var ca 5 månader. Hon blev skrämd 2 gånger inom några minuter på vår gata vilket gjorde att hon tappade tilliten till omgivningen. Tyvärr så fick jag rådet som man ofta får att försöka vänja hunden men för henne blev det motsatt effekt, hon blev räddare. Hon kände det som att jag svek henne vilket gjorde att promenaderna blev utmanande för henne. Först när jag efter mycket letande hittat en artikel av Fredrik Steen där han skrev att ibland så funkar inte metoden att försöka vänja hunden utan man måste undvika det som är jobbigt så började det vända.

Hade jag vetat det från början så hade det inte blivit en så stor skada av detta. Tyvärr så utsatte vi henne ovetandes för onödig stress vilket gjorde det hela värre. Men tur i oturen så lyssnade jag på mig själv trots vad hundexperter sa då jag märkte att det var fel metod så jag provade mig fram i rätt riktning själv tills jag fann lösningen.

När man bor i innerstan som vi gör så händer det mycket hela tiden även om just vår gata är väldigt lugn. Men ska vi ta oss någonstans så får man alltid gå förbi ett husbygge, renovering, leverans eller något annat som låter. Hon har det speciellt jobbigt med lastbilar som levererar varor då det låter hemskt när de drar sina vagnar och pallar samt sopbilar. Allt oförutsägbart som låter tycker hon är påfrestande. Hon har precis som människor som blir utbrända blivit ljudkänslig. Däremot har hon inget problem med saker som alltid uppför sig på samma sätt så som bilar, cyklar, lastbilar, bussar eller skateboards som åker, det berör henne inte det minsta.

Man inser först när man har hund i innerstan hur mycket det faktiskt är som händer och låter här hela tiden. Mina tidigare hundar bodde jag med utanför stan och de utsattes inte för några direkta utmaningar i omgivningen om man jämför.

Vi var hos Caroline i september (det bästa jag gjort) och startade upp terapin och i oktober så var vi hos en veterinär som hon rekommenderade som är expert på hundproblematik (Elin Lindell på Albano). Så hos Carolin fick vi verktyg att jobba med och hos Elin fick vi lyckopiller som Lizzy nu ätit i några månader.

Förhoppningsvis så behöver hon inte äta pillren resten av sitt liv utan det handlar om att för att vi ska kunna öva på att vänja henne vid jobbiga saker så måste hon få ett inre lugn och inte gå och vänta på att ngt hemskt ska hända hela tiden. Under sådana omständigheter så är inte en hund mottaglig för varken våra ord eller träning.

Under dessa månader så har Lizzy gått i från att få panikångestattacker där hon har varit helt avstängd till att visa nyfikenhet. Vi kan nu stanna en bit i från och titta på de mest läskiga sakerna. Andra saker kan hon passera även om hon tycker det är lite jobbigt. Men det går så vi är på rätt väg. Hon har blivit en ny helt hund som inte längre har en inre oro och stress så fort vi lämnar lägenheten. Som bonus så slutade hon att dra i kopplet, det var inget jag direkt reflekterade över innan, skillnaden är att hon inte längre har så bråttom. Hon ville hela tiden bort ifrån där hon var.

Medicineringen har inte på något sätt förändrat hennes personlighet utan hon är lika glad, busig och nyfiken som alltid.

Hundar är ju som vi olika och Lizzy är en känslig tjej, hade hon varit robustare så hade det kanske inte satt sig på samma sätt. Men just hennes känslighet är det som jag älskar med henne. Hon är otroligt lyhörd, mjuk, samarbetsvillig och snäll och har inte haft ngn obstinat unghundsperiod att tala om. Inte heller får hon jobbiga personlighetsförändringar när hon löper eller är skendräkting, hon varken skäller eller har svårt att vara ensam hemma, tvärt om, får hon ett hundben så nästan slänger hon ut oss hahaha. Hon är otroligt jämn och fin i sitt humör. Aldrig en tillstymmelse till problem med andra hundar eller människor, hon springer inte heller fram okontrollerat till dem för att hälsa. En helt fantastisk och lydig hund på alla sätt. Men denna fina känslighet gör henne ju också lätt överkänslig om man frestar på hennes system för mycket och det är vad som har hänt.

Lizzy kan vara lite envis så när hon bestämmer sig för att ngt är läskigt så fastnar hon i den tanken. Medicinen gör att vi kan “bota om hjärnan” på henne och göra att hennes nya beteende får bli gällande men man får ha tålamod, att bryta vanor och skaffa nya tar tid men vi har all tid i världen för henne för hon är världens bästa hund.

Denna vecka blir det lite utvärderingar, i morgon till veterinären och på söndag till Caroline. Vi är på rätt väg och allt känns underbart. Har din hund problem så ge inte upp, det finns hjälp att få.

Kram & Namaste Vivi

2 thoughts on “Vår hund går på lyckopiller…

Lämna ett svar till Marie Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *