I vår kultur lär vi oss inte att lyssna på våra kroppar och det uppmuntras att människor kör ända in i kaklet och bli utbrända.
En kultur där man sätter läkning utifrån högre än läkning inifrån och där man ska lyssna på andra hellre än sig själv. 
En kultur som ger oss en spruta för att slippa en 2 veckors flunsa så vi inte besvärar andra, vilket gör en del sjuka på livstid.
En kultur som ständigt kommer med nya rön som visar sig hälsovådliga på sikt.
De vill att vi ska tro på deras nya rön som typ funnits i en kvart, men inte på gammal läkekonst och healande som funnits i hundratals och tusentals år?
Vi försöker nu arbeta oss tillbaka till en naturlig kost utan gifter vilket vår kultur gladeligen lätt oss in på.
Att den kulturen ens har mage att uttala sig om hur vi ska lyckas med att självläka och vårda våra kroppar på en naturlig väg och vilka alternativa metoder som funkar och inte funkar.
Om vi tror på teorin om orsak och verkan så måste vi även deala med orsaken varje gång. Det finns en upphovskälla till allt.
Jag är ett mikro kosmos i ett makro kosmos. Allt där ute går igen i mig. Jag är ingen ö så behandla mig inte som en sådan.
Det finns liksom ingen självkritik eller helhetstänk.
Bara högmod och ingen ödmjukhet alls.
Nej tack, tala inte om för mig hur jag ska leva mitt liv och vad jag ska tro på. Jag lyssnar på mig själv, andras visdom och försöker ha en holistic livssyn.
Namaste Vivi