Jag hade ju inte direkt förväntat mig att träffa på ett spöke när jag var på besök hos Tina över helgen, men så blev det iaf. Hon bor med sin Håkan i ett underbart hus i Hermansdal i hjärtat av Småland. Som granne har hon även goa kompisen Annelie.

På söndagen när jag och Tina hade spelat in ett podcast avsnitt och jag går upp i trappen för att packa ner mina prylar så känner jag en rökelsedoft halvvägs upp i trappen som snabbt försvinner. Likadant när jag går ner. Doften hade inte funnits där på hela helgen men nu var den jättestark. Jag kände att jag inte längre var ensam.

Jag går ner och pratar med Tina och då visar det sig att de har fått reda på av en tidigare boende att ytterdörren har flyttats och att den ursprungliga ingången var just i trappen.

Anledningen till att de förbryllat hörde sig för och fick veta om dörren var att de då och då hörde dörren som inte längre finns öppnas och stängas, och på det steg i trappen. Inte på något sätt en obehaglig närvaro utan snarare tvärt om. 

Efter vårt samtal så kände jag att doften hade stannat på övervåningen. Jag tog mig då en lite stund för att söka kontakt. Den som då kom var en liten rund och go husmor  som likt Tina älskar gården. Hon vill inget ont utan bara se till allt och hon känner också en glädje över hur fint det blivit och hon gillar de nya ägarnas engagemang. En sån energi vill man ju inte ta bort utan hon får gärna vara kvar och beskydda hemmet och dess boende.

Namaste Vivi