Någonstans där där inne i mig bor det en vampyr som skyr solljus…
Missförstå mig inte, jag älskar sol, men för mycket sol gillar jag inte. Finns det lagom? Nä, misstänkte det. Inte ens i lagoms förlovade land.
När det blir 30 grader varmt så blir jag helt övertygad om att det flyter omkring litervis med vampyrblod i mig. Om vi alla har turen på vår sida (håll alla sjutton tummarna för sjutton!!!) så infinner sig snart en sån tid. Jag både räds och längtar, njuter och våndas. Min klaustrofobiska själ kan inte andas, varmt och eländigt är det, helt seriöst så känns det som om syret tar slut! Nä, då går jag ner i min källare…. ändå längtar jag? Det ska faaan till att vara vampyr…
Jag kan liksom känna ingen mig i den där desperata blicken som tänds i vampyrens ögon när solljuset faller på. Så är det för mig oxå. Jag vill liksom bara springa och gömma mig i en kall och sval källare….äta glass och slicka på de fuktdrypande stenväggarna i min källare .
Visst är det varmt och cosy när solen ligger på. Och skitsnygg blir man. Men jag tycker ändå att den där solguden alltid tenderar till att överdriva så förbannat så fort han är i farten. Han är liksom alltid PÅ eller AV! aldrig mitt i mellan. Vi bor ju ändå i mellanmjölkslandet så man kan ju tycka att lagom is enought.
Vi nordbor är ju alltid så jäkla pinsamt kåta på den där Solguden. Han bara älskar att leka sin kinky katt och råtta lek med oss. Och vi svassar lyckligt efter och lyder hans minst vink och viftar snällt på svansen för minsta lilla brödsmula (läs solstråle) han slänger åt vårt håll. Nä, när det gäller solguden så har vi svenskar ingen ryggrad alls, han får förnedra oss hur mycket som helst och vi ber bara tacksamt om mer. Lagom e bäst säger mellanmjölksprinsessan som inte svettas utan TRANSPIRERAR……
Jag sa ju det……
Äntligen så har jag klivit ut ur garderoben….eller var det kistan?