Det där med bloggandet är en ständig strid inom mig. Hinner inte med…men vill…och så där håller det på och kampar inom mig…hahaha
Men eftersom jag vill så tänkte jag försöka ge mig i kast med det igen iaf 1-2ggr i veckan.

Gårdagen var en riktigt härlig dag som bjöd på en middag med ett gäng riktiga stjärnor. Agneta Sjödin, Camilla Elfving och Helena-Magdalena Ivekrans-Nätt, alla riktiga stjärnor inom sina områden och dessutom världens finaste vänner. De där vännerna man kan prata om allt med, och man vet att det stannar mellan oss. Så tacksam för dessa underbara kvinnor i mitt liv.

Även Benny Rosenqvist (från tidningen NÄRA) var med. Även han en riktig stjärna som blev en ny och mycket trevlig bekantskap samt hans kompis Susanne.

Tre olika poddar representerade vi tillsammans. Jag och Camilla från “MediumPodden”, Agneta från “Så in i själen” samt Helena-Magdalena och Benny från “Inre och yttre resor”. Den sistnämnda ska jag och Camilla vara med i framöver, vi spelar in ett avsnitt i december. Ska bli jättekul.

Är det något jag genom åren har lärt mig att uppskatta och vara tacksam för så är det mina riktiga vänner i mediumbranschen. Alltför många gånger har jag varit med om att vänskapen endast har ett värde så länge man kan få något av mig. Igenkänning på den?
Nackdelen är att det är trist. Fördelen är att man lär sig att verkligen uppskatta de vännerna man har samt att värdera sig själv. Jag väljer att fokusera på vad jag vinner.

Utnyttjande för egen vinning har låg vibration, givande och tagande har hög. Så iaf jag vet vilken nivå jag vill hålla. I den mån jag kan så försöker jag stötta, hjälpa och sammarbeta med personer som ger samma sak tillbaka. Givande och tagande i sin allra vackraste form.

Samma sak det här med konkurrens. Det sämsta man kan göra för sig själv är att fokusera på det då det faktiskt finns plats för oss alla. När jag har fått frågan varför jag valde att börja podda just med Camilla Elfving så brukar jag säga att jag självklart vill sammarbeta med de bästa.

Om man alltid skulle välja ut personer som inte kommit lika långt som en själv för att man är rädd för konkurrens så skulle man tvingas dra runt på ett sjunkande skepp. Man väljer då bort hög kompetens och växande för att i stället gå in i rädslan för att man inte själv hela tiden ska få briljera. Nä, det är ingen väg som gynnar i längden. Att sammarbeta med de bästa skapar bäst och flest möjligheter samt ger egen växt på kuppen.

Vi är alla olika bra på olika saker även om det på ytan ser ut som att jag och Camilla gör samma saker. Men faktiskt så täcker vi tillsammans flera områden än vad vi gör själva, och då med olika ingångar och erfarenheter. Kan det bli bättre?

När jag sitter där på den Indiska restaurangen så får jag dessutom syn på min bästa kompis Carro och hennes Peder. Vi har inte setts på ett tag så det vart en riktig rolig överraskning. En till stjärna i mitt liv, så otroligt kul vi har haft det tillsammans hon och jag. Dessutom så är vi med i samma häxgrupp. Bara en sån sak.

Lite tankar från mig.
Kram & Namaste Vivi