Blir lika förvånad varje år när jag vaknar upp och inser att det är valborg, hur är det ens möjligt? Förväntar mig liksom att den dagen ska hoppas över när man uppnått en viss ålder, men nej. Valborgen finns kvar i almanackan och mitt liv år efter år hur gammal jag än blir.

Tonåringarna tror att det är deras dag men det kan dom glömma! Det är deras föräldrars stora dag! Det är dagen då du inser att du kommer att få oroa dig resten av livet för dom inte längre så små och väna liven. Det är på Valborg insikten kommer smygande för att sen aldrig lämna dig helt att ungarna alltid kommer att göra precis tvärt emot vad du vill och önskar Du inser att du troligtvis kommer att få hämta upp dom spyandes mot en lyktstolpe på Djurgården…om du har tur. Otaliga är dom föräldrar som aldrig slutar få kalla kårar längst ryggraden när man säger Valborg. Grattis alla föräldrar idag får ni fira Valborg!!

Universum borde ju resonera som så att -”Valborg…det kan hon glömma!”. Har man inga barn och inte längre tror  på Tomten, äktenskapet, att världen är en rättvis plats eller att fyllan är människans bästa vän och kortaste vägen till framgång hos motsatta könet så borde det vara omöjligt att vakna upp på dagen vars enda uppgift är att supa ner alla tonåringar eller skrämma skiten ur deras föräldrar. Vad har jag där att göra?

Valborg är dagen när tonåringarna tar över världen och vi vuxna för en gångs skull agerar statister i Universums fylleparad. En skrämmande dag för oss att inse hur dåligt dessa amatörer hanterar sitt alkoholintag så vi kommer därefter att ägna resten av året till att visa hur ett riktigt fullblodsproffs super…med måtta och stil såklart….NOT!

Vi ”panchisar” gör väl som vi brukar på Valborg. Vi letar ivirgt upp någon gammal avskrädeshög att tutta eld på i ren protest mot denna hiskeliga dag och sen står vi där och glor. Kanske grillar vi lite fucking korv oxå och känner oss hur lastgamla som helst. Nä, jag borde inte ha vaknat……

Kram princess