Jag har liksom tvärnitat. Vad hände? Tänk att det alltid ska vara så jäkla svårt. Tror jag är hopplös eller nåt……

Mitt i allt mitt ommålande och super fixande i hemmet slog plötsligt bromsen till! Detta högst obehagliga syndrom skedde när det blev dax och städa undan efter mig. Fint i dom nyfixade rummet…mindre fint i dom andra kan jag säga.

Sopprum och föråds besök är såååå booooring. Nu sitter jag här i stället och vägrar flytta på mig, nyss var det telefonen som gällde. Funderar på nästa anhalt…ringa på och våldgästa hos grannen? Allt för att slippa. Som en jäkla 5åring……….

Varför är alltid själva slutförandet ett sånt jäkla problem? Komma på idéen och köra igång…skit kul. Funkar! Jag lyckas alltid på ren och skär vilja och förbannad envishet driva igenom projektet vad det en är. Jag kan spika, borra, måla, klättra i taket upp och ner, klistra och limma i det oändliga….ger aldrig upp men när det är dax för själva slutförandet, att ta hand om messen…där tar det stopp….tvärstopp.

Nu måste jag försöka uppbåda en jäkla massa kraft och energi som jag inte har för att städa undan röran jag själv ställt till. Någon…please?

Vart ska jag tanka den energin? i Barskåpet?