Har ingen mor att fira, att ha en galen mamma är liksom inte mycket att fira, och så har det alltid varit.

Det här är en sån där dag som påminner mig om att jag lever i en sån där konstig värld där det naturliga är att INTE ha en mamma att älska eller få stöd utav, och jag påminns om att för de allra flesta är det inte så, normalt är det inget jag går runt att grunnar på men den här dagen är som en liten liten tagg i hjärtat. Det älskas åt alla håll och kanter, på jorden, ända upp till  i himlen.

Som vuxen stör Mors dag mig inte längre men det har den har gjort. Det väcker  känslor av utanförskap, att ha varit barnhems- och fosterhemsbarn har satt sina spår. Den här dagen har alltid påminnt mig om vad jag har gått miste om i livet, att inte veta hur det är att bli ovillkorligt älskad på ett sätt som bara kan komma från en förälder. Jag har alltid undrat hur det känns?

Så ni som har underbara mammor, var tacksamma och fira dem ordentligt, det är en underbar gåva som inte är alla förunnat…

Tänker nog fira mig själv med lite champagne..bara för att jag kan 🙂

Ens lycka ligger inte i händerna på en eller flera specifika personer, lyckan vilar i ens egna händer.

Den som har skapat mest kärlek när den dör vinner 😉