Jag är med i 10.000 meters klubben som INGEN vill vara med i…tro mig! Efter en liten vad jag trodde oskyldig lunch så tog vi flyget från Miami till Berlin. Här började mitt värsta helvete jag bara kunde föreställa mig…

Efter 1 timme av 10 på flyget så började jag få magkramper och må illa. Gick på toa några gånger och varje gång jag reste mig upp så höll jag på att svimma…

Eftersom Anders behöver extra benutrymme så hade han fått en plats längst fram.. Det tackar jag min lyckliga stjärna för även om det var trist att sitta själv hela resan.

Jag blev bara sämre och sämre och toan är upptagen så jag står vid Anders när jag känner att det går åt helvete. Jag måste kräkas oxå. Jag hinner in till utrymmet bakom hos flygvärdinnorna, ingen är där så Anders kommer och räddar mig även om det var försent. Han förstod ju inte vad som hände eller hur dålig jag var.

Tänker inte gå in på fler hemska detaljer än att jag knappt fick sova och var sjukt stressad hela resan för att magen var i uppror och all mat gick rakt igenom kroppen och kom ut i vätskeform..HELA TIDEN! Ve den som stod före mig i toakön!

När vi kom till Berlin så hade vi 5 timmars väntande och jag ett akut springandes på toan, jag hade iaf slutat kräkas vid detta laget. Lade mig på britsarna och fick lite sömn. Sedan 1,5 timmers jobbig resa hem.

Så ingen mat eller dricka på hela resan…

Kan inte minnas när jag kännt så ångest tidigare. Känslan var”skjut mig någon snälla och jag skojar inte”.

Att vara matförgiftad under 16,5 timmes resande utan någon som helst kontroll på sin kropp eller situation är extremt nervpåfrestande. Kom hem och bara dog i soffan igår…

Det här är vad jag har fått i mig på ca 2 dygn. Anders ska få köpa vätskeersättning på apoteket idag för tyvärr så försvinner det ut mer än det går in i kroppen…