Ibland blir det inte bättre sen. Inget solsken efter regn. Ibland finns det ingen tröst att få. Och allt runtomkring bara pågår ändå…….
En vän skrev detta på sin facebook logg idag. Och visst är det sant, och ibland är det dessutom så länge länge….
Ibland är livet rent för jävligt och man hamnar i en situation som ser helt hopplös ut. Murar byggs upp och broar rivs, man ser inte lösningen hur mycket man än försöker. Visst är det så, jag har också varit där och det finns bara en sak att säga…fortsätt ändå för i slutet av regnbågen så finns det alltid en “pot of gold” om du låter den finnas.
Precis som regnbågen så består livet av en massa olika färger. Längst den färgstarka mångfaceterade vägen så får vi nya erfarenheter och lärdommar som gör oss till dom vi är. Valet är vårt eget om det gör oss till kloka och medkännande människor eller bittra och missundsamma.
För att någonstans kunna ändra trenden så behöver man fokusera på vad man har i sitt liv att vara tacksam för, kanske kan det tyckas llite ibland men att fokusera på vad man inte har är dränerande och inget vidare alternativ.
När livet verkligen är skit så finns det endast en väg att gå, förändringens! Att sitta och vänta på att din “pot of gold” dimper ner i huvudet på dig är slöseri med dyrbar tid. Troligen har du hamnat i dilemmat att du gör som du alltid gjort och alltid får samma jävla resultat. Förändrar man inte så kan man inte räkna med någon förändring, enkel matematik.
Jag har själv varit där och det är inte lätt och ibland tar det lång tid att hitta nyckeln till sin fängelsedörr, men söker man inte så finner man inte.
Ibland kommer problem till oss genom yttre omständigheter, men någonstans längs vägen innan eller efter så har vi ändå ett val.
Du vet väl att du har val, att ditt liv inte måste se ut som det gör idag? Det bästa man kan göra är att se sin delaktighet och acceptera det som man inte kan göra något åt och försöka göra nya val redan i nuet, de behöver inte vara stora. Små snöbollar rullar och växer också..
Som gammalt barnhems- och fosterhemsbarn där jag blev illa tilltyglad av yttre omständigheter som jag inte kunde rå över hade jag ändå till slut ett eget val och det är det som skapar förändring. Jag räknade åren tills jag skulle kunna ta hand om mig själv och bestämma över mitt liv som barn. Det var en jävla soppa att sitta fast i. När jag som tonåring äntligen levde själv och umgicks med andra ungdomar på sned i samhället som idag har knarkat ihjäl sig så sa jag till mig själv. ALDRIG att jag börjar! Äntligen har jag fått en chans, äntligen är jag fri, inte sjuttsingen tänkte jag sabba det, för mig var det ett självklart val, min självbevarelsedrift sa det till mig och jag lyssnade. Även fast livet fortfarande var kaos så såg jag ändå vad jag hade och det var jag berädd att slåss för. Så visst finns det ett ljus i varje mörker, ibland måste man bara leta så in-i-helvete…
Så svaret till min vän är att det visst blir det bättre sen, om du bestämmer dig för att göra nya val. Annars inte, och då har du ingen annan än dig själv att skylla på. För så ser livet ut, ingen annan kommer att fixa dig och ditt liv och hur man än vrider och vänder på det så finns det alltid någon som har det värre någonstans.
Man behöver lära sig att investera sin tid, pengar och kärlek på rätt ställe…
Namaste vivi
