Som medium så vill man gärna öka förståelsen för hur viktigt det är att ha balans i livet, och hur man finner det med olika verktyg. Många av de som vänder sig till oss har ofta gått in i en och annan vägg. Medium ser det ofta som sin uppgift att dela med sig av sin kunskap och erfarenhet, vi vill hjälpa människor framåt i den mån vi kan.

Några saker bör man dock som medium själv se upp med. Det som kan få oss ur balans arbetsmässigt är att vi ofta måste försvara oss och vår tro, det tar. Även det faktum att människor vill ha något av oss, en del ganska mycket, och att det dessutom  pågår mest hela tiden tar också. Det är ofta är omöjligt att ge tillräckligt till människor i nöd, sorg eller kris. Vi kan ju inte trolla bort det onda utan vi kan endast ge vägledning, tröst och hopp. Ibland räcker inte det utan människor vill ha mer, det tar energi och vi måste lära oss att se till att vi finner vår balans så vi inte tappar vår energi och “går in i väggen”.

Det är inte ovanligt att människor vill ha hjälp att veta saker och sen inte godtar det man säger då det inte är vad de vill höra, eller så vill de ha mer, eller på ett annat sätt.Vi kan inte heller tvinga någon att släppa det de hårdnackat håller fast vid, många vill ha det på sitt sätt, eller inget sätt alls, även om det uppenbarligen inte funkar. Många gånger är det vårt jobb att så små frön som kan börja växa först efter ett tag. Ibland är arbetet otacksamt.

Vi kan inte förvänta oss att människor som söker sig till oss ska tänka på oss, den uppgiften är vår. Man måste själv hitta sin balans och framförallt lära sig att säga nej. Något som många gånger inte alls ses med blida ögon, tyvärr förväntas man som medium ofta ställa upp med sin tid, kunskap, energi och dessutom många gånger gratis. I en perfekt värld skulle det funka, men ett medium som inte mår bra eller är utsatt för oro och stress gör helt enkelt inte ett lika bra jobb, kanske fungerar det på kort sikt, men definitivt inte på lång sikt.

Hur ska man kunna lära ut balans och kärlek på ett bra sätt om man inte kan praktisera det i sitt liv? Det är precis som med ett störtande plan, först sätter du på dig själv syrgasmasken, sen kan du hjälpa andra. Annars får du väldigt snabbt slut på syret. Att ta hand om sig själv kommer alltid först, därefter kan man ge till andra i rimliga doser. Energi är inget som fylls på av sig självt utan man skapar sin egen energi, och man lär sig vad man behöver för att få den att växa.

Så ett medium som säger nej till att i ur och skur ställa upp för alla andra säger inte nej till personerna i fråga, de säger bara nej till att tappa sin energi och glädje till det man gör. För känner man sig dränerad så är det inte heller kul och det i sin tur leder till ett sämre jobb, kanske inte på en gång men på sikt.

Själv fick jag sätta ner foten i mitt liv och dra ner på mitt jobb efter ett hektiskt år efter tv-inspelningen 2012, jag hade så mycket att göra att jag helt plötsligt tappade lusten. Jag bestämde mig då får att göra en förändring. Glädjen till det andliga vill jag aldrig tappa, det är min livspassion, men ibland måste man leta nya vägar för att inte stagnera och gå på autopiloten, vilket är de värsta ett medium kan göra. Att jobba med klienter på heltid är en omöjlighet för de flesta medium då det tar väldigt mycket energi, man behöver blanda upp det med annat, det kan förvisso vara andlighet det med, så är det för mig.

Jag vet att många som står i sin andliga och mediala utveckling läser min blogg. Till er vill jag säga – Ta hand om er. Först när ni kan hjälpa och ta hand om er själva har ni förmågan att på allvar hjälpa och stödja andra. Ett medium måste leva som den lär för balansens skull.

Namaste Vivi