Underbar dag med champagne och pick-nick vid havet på Grinda.
Life is så good! SKÅL!
Lånat Anders kläder…
Vi har det vackraste landet, den vackraste staden och den ljuvligaste skärgården. Hade vi bara legat lite mer söderut så hade jag inte gått en meter utanför landets gränser. Kanske, kanske kan Spanien tänka sig att byta plats med oss? Undrar vad det skulle kosta? De borde väl vara lite lagom desperata nu när de står på ruinens brant kan man tycka?
Livsandarna återvänder och vaknar till liv i oss svenskar så fort solen kikar fram bakom sin regn-snö-och-hagel-moln-kompis. Vi blir lite trevligare, lite gladare och ta mig faan lite vackrare hela bunten. Solen liksom får oss att se på varandra i ett helt annat ljus…solljus. Helt plötsligt är sådant som tidigare var uteslutet såsom att gå utanför dörren, gå lättklädd eller sitta på uteserveringar tillåtet igen.
Någonstans är det helt fantastiskt och jag tror inga kan njuta och älska solen som vi kan. Samtidigt är det lite sorgligt. Först går vi hela hösten, vintern och våren och väntar på sommaren, därefter när sommaren kommer så går vi omkring och längtar efter solen. Förra året hade vi fem högsommar dagar. Det är ett jäkla massa väntande medans livet pågår…
Middag på värdshuset. Anders ser glad ut..
