Efter en hel dagsresa så anlände vi då till hotellet på Kreta. Riktiga exemplar som huserear där vill jag lova. Som en tvättäkta Svensk så lär jag nog smyga längs med väggarna för att slippa värdparet i fortsättningen….

Inte för att de var otrevliga på något sät…nä nä, snarare tvärt om. Hade de varit det så hade jag annars lätt som en plätt avfärdat dem med ett stort NO NO!…hit men inte längre era jävla integritets överskridande bufflar. Känner ni inte den genomskinnliga jätte muren som som jag envist byggt upp sten för sten som en sköld mot såna som ni? Såna som inte låter mig vara ifred och så hade jag bankat till dem lite lagom snyggt med en tegelsten så innebörden hade gått upp för dem.

Vi svenskar (inte alla, inte Anders, kanske bara jag när det kommer till kritan) är annars lite som katter…låt mig kolla in dig ett tag och SEN bestämmer JAG om vi kan bekanta oss närmare….oftast blir det ett….NOT.

Skämt och sidå, de var gulliga och trevliga men just lite för mycket gullighet och trevlighet är inte alltid min grej.

Lägenhetshotellet är pittoresk och använs med all tydligehet som privatbostad. Personliga prylar ligger utspridda i den bohemiska röran.

När vi trötta som bisonoxar anlände till hotellet så kunde man fet glömma att man i stillhet skulle kunna emigrera upp på sitt rum. Nejdå, man skulle först bli underhållen, konverserad och dricka sake med den glade och pratsamme värden som redan hade sitt glas upphält och hans smått försynta fru. Först va det ren raki som gällde och sedan fick vi smaka den i medicinform med honung i, vilket kändes behövligt. Antar att den används som bedövningsmedel…

 

Här sitter vi i deras “vardagsrum!