Inför hemresan från Ulricehamn så blev det en promenad längst med strandpromenaden. Lugnt, härligt och avkopplande. Underbart att befinna sig på landet så här och bara relaxa….en tid. Skulle aldrig klara av att bo på landet eller i en mindre stad men det är en välbehövlig meditation för själen att landa i tystnaden och naturen ibland.

Jag tror att människor föds till “lantisar” eller “storstadspersoner”. Det är något som bor i våra själar. Föds man på fel plats så flyttar man. En del lämnar stan och drar till tystnaden och en del får hjärnblödning när det är för lungnt och drar till stan. Vi är helt enkelt olika personlighetstyper. Jag är en storstadsböna.

Jag älskar även att besöka storstäder, avskyr när jag åker på semester och det visar sig att det är en liten håla som man kan på 15minutersom jag hamnat i hahaha

Jag bodde på landet som barn, mellan 4-8år så bodde jag på Orust, sedan blev det Lilla Edet tills jag var 10år, därefter tillbaks till min födelsestad Stockholm, som barn längtade jag alltid tillbaks även om jag inte minns varför. Märkligt.
Att bo på landet som barn var underbart men jag skulle inte vilja bo så nu. Stockholm är min stad men jag gillar även Göteborg som jag också bott i och besöker titt som tätt då min syster med familj bor där, likaså Anders syster och icke att förglömma en av mina bästa vänner Sandra.