Jobbigt och sitta och lyssna på huggorms snack på tunnelbanan när man lider av ormfobi. Vill helst skrika och kasta mig av tåget eller åtminstonde slänga upp fötterna på något säte, för helt plötsligt känns det som att de är jävligt nära. Kommer drömma mardrömmar. Jävla tönt-ångest…

Jag vill inte veta att ormhelvetena tillsynes helt oskyldigt ringlar omkring i deras trädgård. Oskyldiga, johejdu! Jag vet bättre, de är allt annat än oskyldiga, och de ringlar inte alls omkring på måfå. De är på väg någonstans…och det är mot mig!  Skratta ni bara…men jag vet, de där små förklädda skallerormarna har en plan och i den planden ingår JAG! De är ute efter mig….

Så här långt har jag lyckats hålla de levande ormarna på avstånd genom att gallhoja, stampa med fötterna och springa som en tokdåre vevandes med både armar och ben. Då är det värre med de döda som vägrar flytta på sig när de på pin tji dött mitt på vägen, eller dom som överraskande dyker upp i en tidning och biter mig i tummen så jag måste kasta tidningen ifrån mig, om jag har otur…på någon stackare då min hjärna totalt har löp amok.

Det är en tidsfråga innan jag är en dödens lammunge. Ni ska få se.. 😉