Jag är inte älskad för den jag är just nu. Det är tuffa bud i Mellerud och jag får sitta mol alena och oälskad i min sura soffhörna. Min A har övergett mig då han ser mig som en mega bakteriespridande snorhög…jo jag tackar jag. Lite basilusker har ingen dött av anser jag men men A är av en helt annan uppfattning. Historien är full av böldpestar och digerdödar..

Antar att han vid det här laget saknar de gamla sanatoriumen för de lungsjuka där man snyggt kunde dumpa av den halvdöa….dvs mig. Jag har aldrig förr sett en man se så rädd ut när jag närmar mig… (underar om det går att använda sig av på ngt smart sätt?)

Hans skräckslagna blick på mig,den höghalsade tröjan, pålen i ena näven och vitlöken runt halsen vittnar om att den skepnaden jag nu tagit gör honom jäkligt osäker på
 om vampyrer verkligen inte existerar? Och om det nu gör det finns det då en möjlighet att jag har blivit biten av något värre än en ynka förkylning?

Om han det minsta misstänker att min smittasamma farsot ska förstöra hans planerade kill-lördag så är jag säker på att den där pålen kommer sitta i som en smäck rätt i hjärtat mitt. Bäst att hålla sig på avstånd…..

Ja jo, det är nog lite jag just nu. I alla fall när jag nyser…