Jag har en stalker! Hur svårt kan det vara egentligen?

Snälla rara, det är många år sedan jag gjorde slut med dig så snälla försvinn ur mitt liv…

Våra vägar korsades för ca 20år sedan, minns det som igår. Jag skulle ta ett litet pytte lån som sedan snabbt avslutades. Jag trodde då vi var färdiga med varandra och jag sa adjö och slutade höra av mig..

Det kunde du aldrig ta. Nej, du vägrade lyssna på mig. Sedan dess har du varit min efterhängsna stalker som jag gång på gång försökt få förstå att jag inte längre vill ha i mitt liv.

Nordea de där 40 örena som jag länge hade på vårt konto såg du som ett löfte om mera, kanske skulle jag trots allt komma tillbaka? Du vägrade ge upp! Mitt nej framstod för dig som ett kanske…
Det spelade ingen roll att jag ignorerade varje brev och telefonsamtal från dig. Jag gick till och med upp till dig och sa att nu får jag nog, jag tar ut dessa 40 öre och sen vill jag aldrig mer höra något från dig…

Äntligen trodde jag att jag hade blivit fri från dig. Det tog ända fram till Nyår tills jag fick ett brev från dig, där du martyraktigt påminde mig om att jag inte har investerat ett skit i i dig, och att det är bara du som bryr och engagerar dig. Du vägrade ge upp, du körde uttröttningsmetoden och hoppades att jag skulle vekna och komma krypande tillbaka..

Nu står jag där igen och jag inser att jag återigen måste ta detta öga mot öga med dig och jag hoppas att du lyssnar på mig denna gång och släpper taget…

Nordea jag orkar inte längre…