Jag är en curlare. Nu pratar jag inte om att jag springer i ngn curlinghall med soppborsten i högsta hugg, inte heller har jag några ungar som får slita livet ur mig. Nej, jag curlar min man….tydligen….har det gott upp för mig.

Här om dagen när jag pratade med en nära vän så sa hon till mig ”du och Anders verkar så himla lyckliga tillsammans men jag skulle aldrig vilja ha det som ni”. Va? Va? Va? Hallå där, vad menar du nu frågade jag? Jo, jag såg när vi var i väg på semester tillsammans för något år sedan att du gjorde smörgåsar åt Anders när han satt vid datan och jobbade, det skulle jag aldrig göra. Hmmmm…….hade aldrig tänkt mig att det skulle gå in under kategorin ” sådant man inte gör för sin man” och ”saker du gör som vännerna aldrig glömmer”.

Jodå, jag gillar att göra smörgåsar åt Anders. Jag mer eller mindre tvingar på honom mina tjänster för han ber aldrig om dem. Jag kan rabbla upp hur mycket saker som helst som jag gör för honom som kanske skulle få någon kvinnosaks kvinna att gå i taket. Och andra sidan så skulle jag kunna rabbla upp hur många saker som helst som Anders gör för mig som säkert skulle få matchomännen att dunka sina huvuden blodiga i väggen.

För mig är de där små sakerna som man gör för varandra i vardagen kärlek, man visar att man tänker på varandra, man ser till varandras behov och lite till. I vår vardag så är vi väldigt kärleksfulla mot varandra, vi berättar hur mycket vi älskar varandra flera gånger om dagen och vi kramas och pussas mycket. Vi räknar inte vem som gör vad eller hur mycket, framför allt så är vi oss själva och jag är tydligen en curlare och det kommer jag fortsätta vara resten av mitt liv för jag njuter av det. Det är mitt sätt att försöka vårda något som jag hoppas ska räcka livet ut…

Är det bara barn som ska kärleksbombas och curlas?

Hur gör ni?