För några dagar sedan så fick jag några mediala frågor från en vän på Facebook. Eftersom jag tror att många kanske har funderingar runt det här med att vara medium och hur man jobbar så tänkte jag göra ett blogginlägg om det.

Från min Facebookvän:

Hej Vivi!

Jag hade några funderingar:

1) Kan du som medium se försvunna personer och tar polisen hjälp av medium i sitt letande?

SVAR:

Ja, som medium så kan jag/vi se försvunna personer men det finns inga garantier, om personen t.e.x inte vill bli funnen så kan det vara så att man inte får veta något. Sen får man aldrig glömma att människors öden är inget som vi medium kan, vill eller ska försöka påverka, det är inte vår uppgift, utan det handlar om att hjälpa människor till svar oavsett utgång. Är det meningen att svar ska lämnas så får vi info annars inte. Min erfarenhet är dock att man oftast får info.

Enligt mitt sätt att se på saken så har vi alla vår utmätta tid, vi kan varken påskynda eller fördröja vår bortgång. Den sker när tiden är mogen, är det meningen att personen ska bli räddad så blir den det, annars inte.

För min del så letar jag endast efter försvunna personer om det är de närmast anhöriga som ber mig om det. Man får aldrig glömma att man måste respektera människors integritet och tro. Anhöriga kan ta hemskt illa vid sig om en massa medium börjar höra av sig eller lämna besked genom andra. I alla lägen inom det mediala gäller ALLTID godkännande från den/de det berör.

Man ska även vara väldigt försiktig med att lämna ut information offentligt på sociala medier, eller där spekulera öppet i vad som hänt genom att lägga ut vad man får till sig. Integriteten som medium måste vara 100%, både för vår trovärdighet och som förebild.

Om man ska be ett medium om hjälp för att finna någon försvunnen så tycker jag att det är viktigt att prata med någon som har gedigen erfarenhet inom detta område. Det är alldeles för allvarligt och känsligt för att chansa med.

Hur får man information?

Vad man ska komma ihåg är att informationen som vi medium får ser olika ut för alla och att det handlar om att tolka den. Det är som att man får en massa ledtrådar som slutligen leder fram till svaret, ungefär som att lägga ett pussel, varje bit tar en närmare helhetsbilden. Ibland så händer det att man som medium inte förstår informationen men när man lämnar den ifrån sig så kan personen det berör relatera till den och använda sig av den.

Det vi lämnar över till någon måste vara konkret, tydligt och möjligt att förstå. Har man inte lärt sig att känna av energier, tolka symboler, bilder och tecken så är man inte redo att hjälpa till vid sökande, för då är risken stor att informationen man lämnar bara ökar förvirringen. Det är inte så enkelt som när man får information i vår fysiska verklighet utan det rör sig snarare om förnimmelser och känslor. Information kan komma på olika sätt genom glimtar, dofter eller att man får en känsla. Man kan man även höra eller se vissa bilder, ord, meningar eller namn. Ibland kan man få tydliga besked om plats men oftast så är det en beskrivning av omgivningen. Man kan även känna av personen eller andra människor runt omkring eller något transportmedel.

Man kan även använda sig av olika verktyg som t.ex pendel eller kort.

Det svåra som jag ser det är inte att få information utan om att lämna den. Likväl som man kan känna av liv så kan man känna död och det är något som man måste lära sig att förhålla sig till, det ligger ett stort ansvar i detta. Personerna som frågar vill ofta veta om den saknade är vid liv och jag finner det oetiskt att svara på det. Man måste finna sitt sätt att arbeta på, och hur man svarar på tunga och jobbiga frågor. Att lämna information när man får indikationer om att personen inte längre lever är svårt, därför jobbar jag personligen sällan med sök längre. Men all heder och styrka till de som gör det.

Ja, det finns medium i Sverige som har bistått polisen.
2) När personer får kontakt med släktingar som gått över på andra sidan så är det ju i regel föräldrar, mor/farföräldrar som vakar över dom. Vad gör människor som gick bort för länge sen? typ farfars farfars far osv. dom brukar ju aldrig komma fram. Har dom bara slagit sig till ro “där uppe”

SVAR:

Nej, ingen slår sig till ro på andra sidan på det sättet. Ibland så kommer även de personer som levt för länge sedan som vi aldrig har träffat igenom i t.ex en seans. Frågar man då runt ibland släkt och vänner efteråt så brukar de hittas i minnen eller på foton.

De vi har älskat i livet finns på andra sidan i sina själsgestalter (alltså utan fysiska kroppar). De kommer ofta när vi kallar på dem och en del vägleder oss. Som jag ser det så är inte våra själar platsbundna och de är även flerdimensionella. Vi kan alltså börja leva ett nytt liv i en fysisk kropp men ändå kunna komma i kontakt med andra själsgestalter. Vi är nämligen alla uppkopplade på samma universella nät och vi kan själsligt nå varandra vart vi än befinner oss. Ungefär som när vi drömmer så finns det flera lager av verkligheten. Även drömmarna är ju en del av vårt liv. Själsligt så kan vi ha kontakt på flera nivåer samtidigt.

Som jag ser det så har vår själ valt att leva på jorden i en fysisk kropp för att den söker en viss utveckling och erfarenhet. Vår fysiska kropp är som en barriär mellan vårt själsliga (medvetna jag) jag och vårt kropps jag (omedvetna jag). När vi lever med detta hinder som vår kropp är så upplever vi oftast inte att det finns något högre utan vi lever i en begränsad verklighet. Därför upplever vi att det är svårt att komma i kontakt med alla dem som vi själsligt är connektade med.

Våra förfäder kan mycket väl finnas på jorden idag och då oftast i vår närhet. Min uppfattning är att de närmast oss hör till samma själsfamilj som vi och att vi återföds tillsammans i olika konstellationer.

När vi går bort så ser jag det som att den mediala kontakten med oss på jorden är en ”bisyssla”, de gör det för att vi behöver det och för att vi tillhör varandra. Själsligt så är vi aldrig separerade utan står i ständig kontakt.

Våra förfäder upplever vi inte att vi är i kontakt med därför att vi människor är ganska fyrkantiga, vi ber dom sällan komma för vill hellre ha kontakt med dem som vi älskat. De kan mycket väl finnas runt oss som ledsagare utan att vi förstår det.

Inom många naturreligioner så har man ständigt kontakt med förfäderna. Om man läser lite om shamanism så kommer man att upptäcka det. Så alla har sina roller som lärare och bundsförvanter på andra sidan.

Våra själars huvudsakliga sysselsättning oavsett om vi lever på jorden eller inte är att utvecklas.

Kram och namasté Vivi