Idag vaknade jag upp till dagen som kunde ha varit min bröllopsdag. Får man fira ändå? En sketen liten “bröllopstårtsbit” skulle man väl kunna få trycka i sig ändå kan tyckas? Det tänker i alla fall jag göra. Basta! Vad som är än mer värt att fira är ändå att jag senare skilde mig. Tyvärr kommer jag inte ihåg det datumet exakt så jag nöjer mig med mitt gamla avdankade bröllopsdatum för en smarrig tårtorgie.

Hade ju annars varit käckt att få äta lite “begravningstårta” då med medföljande sorgflor och näsdukar att spilla lite glädjetårar i. Man kanske skulle införa sedan att “crasha” någons begravning vid ungefär den tiden med några vänner och suga i sig lite begravningskaffe fast jag inte dricker det? Kan vara en strålande idé…….

Man inser helt klart att man börjar bli gammal…typ…..gift-93….say no more! Man hade dessutom den icke så goda smaken att ikläda sig “gräddbakelseklänningen” som på den tiden var absoluta högsta mode och i spetsen för den trenden marscherade Carola och Pernilla Wahlgren stolt. Alla är vi skilda idag….tror dom där klänningarna innebar “bad luck” ingen kan klä sig så gräsligt utan att straffas…..

Nu för tiden är jag lyckligt skild. Men det var bra så länge det varade som jag brukar säga. Säg den lycka som håller i sig brukar däremot olyckskorparna kraxa…..

Me och mitt ex när det begav sig-93. I nederkanten kan man se min lilla systerdotter och brudnäbb Lina. Idag 20år…WTF hände??