Evolution, natur och universe och sånt skit är märkliga grejer.

När Gud skapade människan så måste han ha varit på lyset…eller åtminstonde bakis….minst.

Han började så snällt och beskedligt med att ge oss kvinnor bästisar som förstår oss och är precis som vi…lika snälla och rara…typ. Tack snälla Gud, vi är ytterst tacksamma jag och mina medsystrar! men vad hände sen?

När vi sen ska bli kära, ha sex, föröka oss och hitta någon att leva med då valde han hör och häpna….mannen åt oss! Hur tänkte han nu? Kanske inte våran absolut värsta ovän och motstånare men nästan. Han gav oss mannen som dessutom är rent ut sagt omöjlig att förstå sig på för oss kvinnor….

Här har ni! hö hö hö….hör man det eka där uppifrån som värsta aprilskämtet. Kunde lika gärna kommit där nerifrån enligt mig…..

Livet ska tydligen vara en kamp och utmaning och mannen tillhör för oss kvinnor den största av dom alla. Men männskligheten har ju som bekant bestigit Mont Everest så då ska väl vi kvinnor klara av att bestiga en endaste man…. 

Jag anar att det kan vara lika illa hos männen men är inte riktigt säker…..

Hur tänkte han seriöst?

Är Gud möjligtvis 60-talist? Tillhör han kanske den ironiska generationen?