Idag var dagen då jag, Annis och Lena skulle börja vår teckningskurs “alla kan teckna”. Blev inställd 🙁 Verkar som den karriären får läggas på is hahaha
Sen skulle jag bege mig till Fridhemsplan för att köpa födelsedagspresenter till Anders. Jag är en sån där förvirrad stackare med sämsta lokalsinnet ever så innan jag lämnade systemet med min rosa champagne så frågade jag åt vilket håll Drottningholmsgatan låg. Hon pekade ut riktningen och jag gick, och gick, och gick, jag började ana oråd efter ett tag men jag är envis och till stut så kom jag fram till Kungsgatan, jag hade då lyckats gå heeeeela vägen in till city. Men hallå vivi, skämskudde! Fråga mig inte hur lång tid det tog, noll koll.
Varken Anders eller mina vänner har någon som helst tilltro till mig när jag försöker ta ut en riktning, jag tystas vänligt men bestämt ner. De vet av erfarenhet att när jag “kan” vägen så brukar det till 95% vara helt åt skogen, inge vidare när man inte bor på landet 😉
Mitt dilemma är att jag är “husblind” som jag kallar det. Jag känner inte igen mig även fast jag varit på platsen massor av gånger, jag har ingen känsla för åt vilket håll något ligger åt. Tröttsamt. Jag har till och med gott vilse till min bästa vän Marie en gång. Tydligen ska detta vara kopplat till min dyslexi. Det är vanligt att vi har dåligt lokalsinne och inte kan vi läsa kartor heller. Prinsessbekymmer 😉
Blev även lite smått förbryllad när expediten slog in ett av de fyra paketen med pappret på avigan, what liksom? Är det praxis på Åhlens att låta de röda mönstret lite lätt skina igenom det “vita” pappret? Har jag missat något? Kändes väldigt märkligt och inte speciellt top notch att lägga fram det imorgon. Ser lite ut som någon slags misslyckad återanvändning av presentpapper. Antingen så är de spännande experimentella på Åhlens eller så håller de på att balla ur helt efter alla omorganisationer på det där varuhuset. Har inte bestämt mig vad jag tycker ännu, kanske börjar jag bli gammal? haha
Blev iaf en lång promenad på stan idag. Och paketen väntar snällt in födelsedagsbarnet..
Känner igen mig i dina missöden att hitta dit jag ska men har börjat använda GPS i mobilen för att inte framstå som värdens snurrigaste tjej inför andra. folk blir glatt överraskad när jag dyker upp i tid och inte frågar om jag hittar osv. Har Både ADD och dyslexi så folk kanske förväntar sig en osorterad typ när de börjar lära känna mig. (Uppmärksamhetsstörning =ADD). Det jobbiga i kråksången är ju givetvis att behöva förklara för en helt novis typ vad dessa svårigheter innebär i praktiken. ADD kan ge planeringssvårigheter och prioriteringssvårigheter, ordning och reda svårigheter samt humörsvängningar och hanterar negativ stress dåligt. Dyslexi vet du ju själv vad det innebär men jag har bara spår av den nu, blev bättre på att studera med hjälp av en mentor på skolan( universitetet det var då jag fick klart för mig att jag har dyslexi). Jag undviker snacka om mina svårigheter när jag söker extrajobb frågar de inte kommer jag inte berätta om mina svårigheter, åtminstone inte i början. Det jobb jag jobbar på för tillfället där vet dom om mina svårigheter, men där är vi faktiskt två som har neuropsykiatriska svårigheter men jag väntade några månader innan jag sa som det var för dem. Ingen ide att säga detta faktum på en gång, då får jag aldrig en chans att jobba med det jag vill.( människor med neuropsykiatriska svårigheter)