Vad vore en dag utan lite ren och skär jävla ångest på listan kan man undra? En sån dag vore inte värd sitt namn säger jag i ren Ingmar Bergman anda.

Så nu har jag fixat till lite ångest i kvadrat. Lätt gjort, den satt som en smäck! Det var bara att plocka fram gårdagens vidunderligt goda och överdådigt kladdiga  kladdkaka och vräka i sig en bit….till lunch.
Inte svårt alls, borde tagit emot men det gjorde det inte, alla spärrar är som bortblåsta. Ångesten står nu som spön i backen och jag riktigt känner hur demon regissören ler sitt sardoniska leende i sin himmel … 😉