Vill du fördjupa din andliga och mediala förståelse?
Boken leder dig till nya insikter, högre kunskap och ger nycklar till hur man når sitt högre medvetande.
Köp boken här: 
Vägen till upplysning och det flerdimensionella medvetandet 

LÄS ett UTDRAG UR BOKEN:
Hur vi når den andliga världen

Är livskriser onödiga?

Personligen så är jag inne den där härliga gyllene medelåldern som bjuder på så mycket nya spännande vägar bara för att man inte riktigt orkar bryr sig om vad andra tycker och tänker längre. Iaf jag är mer i kontakt med livets förgänglighet oavsett om det handlar om döden som närmar sig med stormsteg eller för att man har upptäckt att livet ändå inte blev som man tänkt sig. Längst med vägen så tvärdog nämligen den där idylliska drömmen om ett liv i rosa bomullslycka och förbyttes till en hardcore insikt om att allt passerar, vill man få något gjort så får man göra det själv och lyckan får man hitta någonstans inom sig. Alla andra är ju faktiskt statister i mitt liv även om man som ung tror att de är universums mittpunkt.

Det här med livskriser och ådlersnoja…

Mellan varven så hör jag människor föraktfullt säga att ngn verkar vara mitt i en ålderskris…eller ännu värre en MEDELÅLDERSKRIS! Men är det verkligen en sån himla dålig grej?

Oavsett ålder så tycker jag det är viktig att då och då komma i kontakt med livets flyktighet och stämma av i bäcken om man är där man vill vara och om det är med rätt personer. För vem vill göra den avstämningen först på dödsbädden och inse att man fegade ur och valde vägen som bjöd på minst motstånd bara för att inte vara så himla oskön och obekväm?

När är det egentligen rätt tid att sluta trycka ner sin runda kropp i ett fyrkantigt hål?

Den där mannen som helt plötsligt vill ha en röd Porsche och kvinnan som byter till en grön frisyr är de verkligen så himla fel ute?

Tyvärr så sabbar ibland förändringsperioder relationer. Men enbart de som inte är hållbara eller så behöver de testas för att man ska komma till insikt. Vara eller icke vara? Smärtsamma processer är många gånger de mest upplysande och bara för att vi skyr smärta så innebär det inte att de är fel och att det inte kan komma något bättre ur det, tvärt om.

Rannsakan i livet är inte bara hälsosamt utan det är också livsnödvändigt. Sen får man kalla det för för vad man vill…noja, kris eller något annat förminskande. Nej, svulla ut i din livskris och våga bjuda livet på en bitch slap. Här är jag liksom och jag tänker ta lite plats även om det inte ligger rätt i tiden för omgivningen.

Personligen så brottas jag oavsett ålder (mina kriser har inte varit speciellt relaterat till ålder) med tankar om jag är där jag vill vara, och nu i hyfsat mogen ålders funderar jag över vad jag BÖR hinna med och vilka grejer jag kan släppa. För jag vägrar noja över saker som jag ändå inte kommer att göra. De grejerna vill man ju inte heller ligga och rabbla som ett inövat mantra på sin dödsbädd.

Var tacksam för dina livskriser för de visar att du reflekterar och inte vill nöja dig.

Det är ju faktiskt viktigt att vara medveten om att livet springer i från oss och vara uppmärksamma på när vi behöver göra förändringar. Har man varit nöjd tillräckligt länge så kanske det bara är nyttigt att vara lite “onöjd” ett tag. Måhända kommer man fram till att man faktiskt var mer än nöjd och stannar kvar på den inslagna vägen.

Så jag säger välkommen livskris även om jag helst vill slippa…hahaha