Döden e kompis med mig….typ!

Jag har stirrat döden i vitögat! Yes det har jag! Och den jäveln glodde tillbaka utav bara fan. Eller mer eller mindre tjoade mig i örat kanske man snarare skulle kunna säga….han har en benägenhet att göra det..döden…som jag numer döpt om min väckarklocka till.

Brukar börja min morgon med att hurtigt välkomna honom med orden “-Dö din jävul!”. Brukar iof inte få någe vidare tyst på det lilla aset men det känns bra inombords på något sätt….typ

Sen fortsätter vi med våran utdragna dödskamp en stund och det slutar naturligtvis alltid med att döden vinner och jag tvingas pallra mig upp.

Förstår inte varför jag utsätter mig för det här varje morgen men ingen slipper undan döden har jag hört…. *gäsp*

One thought on “Döden e kompis med mig….typ!

  1. Hahaha !! har samma typ av dilemma med detta lilla as döden,,,förstår inte hur den lyckas vinna den återkommande kampen varje morgon…det är väl ren viljestyrka som segrar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *