När släppa taget verkar omöjligt så kan det ha en förklaring i att du programmerar dig för att misslyckas…

Våra celler har minnen, cellminnen. Dessa celler byts ut över tid, olika celler tar olika lång tid.

Vår kropp och våra celler lagrar det som sker, de bevarar känslor och tankar likväl som händelser. Det ena är inte mer verkligt för cellerna en det andra. Vi programnerar våra celler med det vi tänker, tror och det som faktiskt sker.

När förändring infaller i våra liv så kan det ta ett tag innan det landar i hela vårt system. Intellektet är det första som fattar, därefter ska denna nya sanning ut i våra cellminnen. Men inte förrän cellerna helt är utbytta så har den fortplantat sig och lever i samma sanning som intellektet. Därför kan det ta tid att helt förstå och man kan behöva en bearbetningsfas innan den nya sanningen har gått upp för hela systemet..

Om vi inte släpper taget utan behåller gamla tankar, ageranden eller fåfängt hoppas på något så fortsätter vi programera våra celler med något som inte är en sanning men det vet inte vår kropp, den fortsätter hålla fast i det vi programmerar oss med och när cellerna sedan byts ut så överför vi vår gamla “sanning”. Det är då vi sitter fast och att släppa taget verkar omöjligt att göra.

För att skapa nytt så behöver vi tänka nytt. Vi måste själva styra vår programmering…