Ska vänskap ställa krav eller vara kravlös?

Då och då så hör jag folk uttrycka “nu vet jag vilka mina RIKTIGA vänner är minsann” som en pik till alla dem som inte finns där i ngn kris som uppstått. Men vad är då en riktig vän? Om kriteriet är att man ALLTID måste finnas där när någon krisar så ska nog jag vara sjukt tacksam över att jag överhuvudtaget har några vänner.

Jag har nog missat en och annan vänskapskris, och de med för den delen. Mestadels för att ingen har gjort så stort väsen av den. Tur är väl det, vet inte hur många nära vänner jag hade pallat med annars. Ska man hänga en himlans massa år så får man nog skaffa sig rimliga krav och förväntningar på sina vänner. Min erfarenhet är att man oftast bondar med de människorna som på något sätt delar ens upplevelse eller just vid tillfället är på samma våglängd.

Men om man nu känner sig sviken för att vännerna inte finns där när man krisar så undrar jag vad som har hänt med det gamla vanliga hederliga “tala om vad man behöver” i stället för att förvänta sig att alla ska förstå av sig själva? Välkommen till 2010-talet, alla har oftast fullt upp i sina egna liv, och det måste få vara okej i dessa “måste tider”. Håll inte på att spela spel och lek martyr med dina närmsta vänner, tala ur skägget för annars är risken stor att du snart är utbytt..

Kan vi verkligen kräva att våra närmsta vänner alltid ska finnas där för oss? Är det verkligen kvittot på hur mycket de bryr sig? Kan det inte vara så att man även ibland kanske är inne i en “låg period” i vänskapen som så småningom tar fart igen? Så funkar nämligen riktig vänskap har jag upptäckt efter 50år. Man umgås mer flitigt med vissa under perioder, det innebär inte på något sätt att de gamla är avpolletterade, eller att man inte bryr sig, man är bara inne i olika faser. Dessa personer återvänder man sen alltid till genom livet. Men att de måste stå ut med oss i alla lägen tycker jag faktiskt är att kräva lite mycket av vänskapen, man är ju inte gifta med varandra och de står ju inte på något sätt i skuld till oss.

Hur många vänskaper har inte gått över genom åren? No hard feelings utan man bara gick vidare. Ibland har det känts trist men den rätten har man ju faktiskt som vän, att tröttna, det innebär inte automatiskt att man är “dum i huvudet”. De har även rätt att inte orka med våra problem, eller att då och då vara en lite sämre vän som inte ställer upp eller är lyhörd, det hör liksom också till vänskapen. En del är man ju faktiskt vän med TROTS deras olater och dåliga sidor, och det går åt båda hållen. Ibland kan det ju även var så att de står upp till öronen i egen skit som man inte vet något om, eller att orken tryter.

Allt våra vänner gör för oss är en bonus. Att de vill vara våra vänner är en bonus, och om de finns där i våra kriser så är det en bonus, att vi kan ha kul tillsammans är en bonus. Bonusar är inget man ska ta för givet utan man bör vara tacksam över dem.

Jag har inte alltid själv varit världens bästa vän, och inte mina vänner heller, men vi har varandra ändå, och det vet vi. Vi är helt enkelt förlåtande och står ut med varandra. Det är väl i slutändan mest det de handlar om, att träffa människor som utav någon outgrundlig anledning står ut med oss trots att vi varken blivit kära eller ingått några skriftligt avtal, skaffat gemensamma barn eller egendomar tillsammans. Det är ju helt fantastiskt i sig.

Våra vänner är så mycket mer än krishanterare i våra liv, de är människor som vi kör parallella liv med, sida vid sida även när vi inte är i samma fas, och periodvis kanske vi inte har kontakt men när vi väl hör av oss så har ingen tid passerat. De måste ingenting våra vänner, och ändå finns de där. Vi gillar varandra.

Jag är otroligt tacksam för mina bästa vänner och min kärlek till dem är kravlös.  Allt de ger mig ser jag som en stor jäkla fuc*ing bonus i livet.  Behöver jag dem, då klargör jag det, det behöver inte vara svårare än så. 🙂

 

4 thoughts on “Ska vänskap ställa krav eller vara kravlös?

  1. Ja man kan inte ha koll på allt som händer vännerna. Och man kan inte heller alltid ställa upp så mkt som man kanske vill, och som den andre personen vill… för risken är då att man kanske sätter sig själv i skiten. En vän ska inte kräva det av en annan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *