Ibland känns Google som skit. Vad har man där att göra? Då jag har en vän som har cancer så försöker jag hitta dom svaren jag vill ha. Svaren som passar mig. Men jag hittar dom inte.

Man försöker…ja jag vet egentligen inte vad jag försöker åstadkomma eftersom jag vet att det är kört. Hopp kanske…trots allt? Hur ser möjligheterna ut rent tidsmässigt ? Min bästa vän och hennes man vill inte veta tiden och jag förstår dom. Vill inte heller veta men kan inte låta bli att leta svaren. Inte min min bästa vän heller. Vi letar och ingen av oss finner det vi önskar. Va fan gör vi där? Desperationen blommar ut i sin fulla kraft. Cancern som spridit sig till revbenen och troligtvis till höften blir plötsligt en vetskap om skelettcancer som jag inte ville ha. Fan i helvete! Lymfan på det och lite till….. Jävla skit! Detta jävla letande efter den satans sanningen som inte gör något annat än krossar…så ont! Men lik förbannat så söker man…något….hopp?

Just nu längtar jag bara efter att träffa dom. Att få krama om dom och låtsas som han är frisk och att allt är som förut. Att vi ska göra som alla andra vänner i sommar gör …grilla, dricka vin, skratta och prata. Så kommer det aldrig mer att bli…inte på det sättet. Jag älskar hans matlagning men just nu finns ingen chans i helvete att han klarar av att laga mat..han kan inte ens äta. Jag är rädd för hur det blir nu…hur fort det går och hur han kommer att må och hur det kommer att bli när vi ses. Hur kommer jag att vara? Kommer jag kunna låta bli att dränka dom i mina egna självömkande tårar? Jag hoppas det. Jag kommer ha min bästa vän kvar länge men inte DOM…..

Jag blev så glad när min vännina berättade att kvällen innan dom gick till läkaren och fick det ödestigra beslutet så satt hon och läste igenom min blogg som hon inte riktigt hunnit med. Hon hade skrattat utav bara helvete.. Hur underbart kändes inte det att ge henne det kvällen innan. Jag blev varm i hela hjärtat. Love U bejbi

Bästa vännen i hela världen….