Bönens, kontemplationens och tacksamhetens kraft. Skapa mer genom att göra mindre. Funkar det?

Vill du fördjupa din andliga och mediala förståelse?
Boken leder dig till nya insikter, högre kunskap och ger nycklar till hur man når sitt högre medvetande.
Köp boken här: 
Vägen till upplysning och det flerdimensionella medvetandet 

LÄS ett UTDRAG UR BOKEN:
Hur vi når den andliga världen

Bönens, kontemplationens och tacksamhetens kraft. Skapa mer genom att göra mindre. Funkar det?

Jag är fascinerad av både bönens, kontemplationens och tacksamhetens kraft. Eftersom vi ofta är i tankar som antingen strävar mot eller ifrån något och där livsstilen förväntas vara presterande så har många svårt att vara i stillhet och tystnad.

Skulle man säga att man en hel vecka bara varit i tystnad så skulle de flesta människor antingen bli nyfikna på vårt tokiga upptåg eller anse oss som lata eller tråkiga. Att skapa i den yttre världen har en bra mycket högre status än att inte göra någonting synligt.

Du är omhändertagen

Vi befinner oss inte i en kultur där man blir lärd att vänta in svaren och känna efter när det känns rätt i kropp och själ. Det ses som mer rätt är att stressa, forcera och prestera. Annars kommer rädslan i kapp oss. Rädsla är ett slags gödsel vi använder i vår kultur för att komma framåt. Hur skulle livet se ut om vi inte hade rädslan som en blåsbälg efter oss?

Vi är rädda för att inte lyckas, att inte vara tillräckligt smarta, att inte vara snygga nog, att inte tjäna tillräckligt med pengar, att inte vara omtyckta och älskade, att inte ha rätt ålder, att inte ha det som alla andra har mm.

Den största rädslan av dem alla är att förlora det vi har oavsett om det är våra nära och kära, pengar, arbete eller hemmet. Visionen om det perfekta livet brukar sällan inkludera tid av tystnad, så att göra ingenting har ingen tid med. Det beror på att vi inte har en känsla av att vi är omhändertagna.

Manifestera genom att icke prestera

Men tänk om att vara i stillhet och tystnad inte alls är att göra ingenting? Tänk om man genom att tillbringa tid i vårt inre tomrum faktiskt sätter igång processer?
Bästa och enklaste stället att tillgå för manifesterande måste ju ändå vara där inget redan har tagit plats. Där allt fortfarande kan hända. Det är i tomrummet möjligheterna och miraklerna bor.

Lämna över till en högre makt

Väldigt många har svårt för att meditera, kontemplera eller göra ingenting eftersom de inte vet vad som då kan ske, eller vilka känslor som kan komma upp till ytan då de har inte längre har kontrollen.

Men det är just det som är tjusningen, att lämna över till en högre makt för vägledning. Bring it on! oavsett om det dyker upp saker när vi börjar lyssna och känna efter som tvingar fram en förändring som till en början kanske är smärtsam men som kommer att leda till något bättre. Återigen så är det oftast rädslan för smärta som är det primära. Inte möjligheten. Men det som ska ändras kommer att ändrat oavsett om vi är med på tåget eller inte. Att jaga tåget brukar i slutändan vara smärtsammare än att köra det.

Bönens, kontemplationens och tacksamhetens kraft

Bönens, kontemplationens och tacksamhetens kraft är vad jag skulle kalla ”less is more”. Man väljer inte kampen, strävandet eller presterandet, utan man väljer tillit och tålamod för man vet att man kommer att komma i kontakt med vägen. Man vet att man har vägledning och man är omhändertagen.

Vilken av dessa är då senvägar och vilka är genvägar?

Kommer man först till önskat mål genom att kämpa eller genom att agera i tillit? Jag skulle säga med tillit. Man kan nå fram först genom kamp men har man missat att lyssna längst med vägen så är risken stor att när man väl är framme så upptäcker man att det inte blev som man tänkt sig och då får man göra om eller justera.

Visst kan man kämpa om man vill det men nackdelen är att det många gånger blir en slags kramp där målet blir underordnad kampen. Man har bestämt sig för vart man ska och man låter sig inte avledas eller distraheras. Frågan är då hur inre och yttre impulser för vägledning ska kunna nå fram? Hur ska man lyckas släppa in möjligheter och mirakel?

Det är en stor skillnad att agera och sätta i gång saker när man är i tillit i stället för i kamp.

Den inre bönen

Den inre bönen är ett personligt möte mellan dig och ditt högre jag samt universum. Jag ser den inre bönen som kärleksfulla tankar, känslor och ord till sig själv. Att vara i ett tillstånd där vi ser tacksamhet och storheten i oss själva samt väljer att inte lyssna på våra negativa inre röster som både väcker vår rädsla och skam. Det handlar om att sluta älta allt fel vi gör, tänker eller känner och byta ut de mot förlåtande, tacksamhet och kärlek. Ju mer du planterar dessa positiva aspekter inom dig ju mer kommer du att manifestera i ditt liv utifrån deras kvaliteter.

Ju mer man möter sig själv ju mer finner man sin takt, cykel och mening. Låt det inre samtalet vara i kärlek.

7 thoughts on “Bönens, kontemplationens och tacksamhetens kraft. Skapa mer genom att göra mindre. Funkar det?

  1. Jag bara älskar…dina senaste inlägg Vivi! Så tydligt och klart uttryckta visdomar satta i relation till vår moderna livsstil,så tänkvärt,tack!

  2. Tack Vivi jag blir mer och mer närvarande och medveten genom att följa dig. Du har hittat ett fint sätt att nå ut och förklara. Jag är mycket tacksam för allt du delar med dig av, det hjälper mig varje dag. Tack tack tack 🙏

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *