Hundar kan faktiskt lida av posttraumatisk stress- Min gör det!

Vill du fördjupa din andliga och mediala förståelse?
Boken leder dig till nya insikter, högre kunskap och ger nycklar till hur man når sitt högre medvetande.

Köp boken här: 
Vägen till upplysning och det flerdimensionella medvetandet 

LÄS ett UTDRAG UR BOKEN:
Genom ditt sjätte sinne så kan du nå högre förståelse, insikt, kunskap och till högre dimensioner

Älskade Lizzy, vårt allt!

Hundar kan faktiskt lida av posttraumatisk stress – Vår gör det!

OBS! Behöver inga tips eller råd då jag får experthjälp.

För två veckor sedan var jag på en beteendeutredning gällande min/vår Golden retriver Lizzy hos en person som äntligen kan hjälpa henne. Såååå tacksam. ❤️

Kvinnan heter Caroline Alupo är etolog och hundpsykolog som är utbildad inom PTS gällande hund. Hon har en magisterexamen som resulterade i en studie om posttraumatisk stressyndrom hos hund, detta är idag hennes expertis.🙏 Som jag uppfattade det så är hon den enda i Sverige som är utbildad på just detta område. Halleluja moment säger jag!

Jag har behövt ruva lite på upplevelsen som var alltigenom fantastisk innan jag kunde skriva ner den då många tankar snurrar. Känslan av att se ljuset i tunneln har varit överväldigande och jag tror inte det finns någon hundägare på denna sidan södermalm som inte har fått höra Lizzys story de två sista veckorna hahaha.

Det blir lite så när man blir missförstådd och många tittat lite medlidsamt på mig med blicken att jag överdriver när jag har pratat om Lizzys problematik. Ständigt har jag fått höra att “så var min hund också förut när den var ung, “det går över”, “det är spökåldern”, “ge henne godis”, “sitt med henne” och andra råd som inte hjälpt ett dugg. NEJ! det har inte blivit bättre utan det har bara blivit sämre. Rejält sämre dessutom. Nu är hon dessutom 2,5 år. Det krävdes att jag slutade lyssna på andra och började lyssna på henne och mig själv för att en förändring skulle kunna ske. Vill liksom skrika ÄNTLIGEN så de rungar mellan husen.

Bakgrund:

Lizzy är världens enklaste att ha och göra med förutom att hon blir rädd för alla oväntade ljud och händelser. Detta efter att hon blev ordentligt skrämd när hon var ca 5 månader, för henne blev det ett stort trauma. Hon stod då nästan mot ett butiksfönster på gatan som hade jalusi på utsidan (se bild), när butiksägaren kommer gående så tar han fram fjärrkontrollen och börjar hissa upp den. Det blev ett skrammel utan des like och Lizzy får panik och försöker fly hem. Han bad tusen gånger om ursäkt och vi samlade ihop oss och gick några meter, där står en hantverksbil med jalusi på sidan vilket jag inte reflekterar över. Precis när vi är jämsides så drar han upp den med full kraft. En gång är ingen gång men två gånger blev en gång för mycket på denna korta stund.

Efter detta så blev hon osäker när vi gick ut för hon kände att hon inte längre kunde lita på omgivningen. Det hela försämrades tyvärr av rådet jag fick från hundmänniskor och som jag dessutom själv trodde var rätt…att försöka vänja henne.

Posttraumatisk stress syndrom

En hund med posttraumatisk stress syndrom är ngt helt annat än en hund som är lite rädd eller osäker. Tyvärr så vet inte alla skillnaden, så de vanliga råden man får att vänja hunden får motsatt effekt, problemet förvärras. När när hon väl har blivit rädd på promenaderna så släpper hon inte rädslan och går även och väntar på att ngt hemskt ska hända vilket gör att hon har en underliggande stress i miljöer som är oförutsägbara.

Lizzy försöker ofta fly hem när det blir jobbigt eftersom hon inte är typen som börjar fäkta. Hundar gör ju som vi “flyr eller fäktar”. Så många hundar problemhundar som är utagerande är kanske egentligen rädda för att de känner sig osäkra av ngn anledning. Något att tänka på.

Allt förutsägbart funkar hur bra som helst. Bussar, tåg, bilar, skateboards, cyklar mm…jag allt som åker och alltid uppför sig på samma sätt är hon helt likgiltig inför. Även flygplan och helikoptrar passerar utan problem eftersom hon är uppväxt med att de åker över vårt område. Värre är de med luftballonger som plötsligt låter högt. Kliver ngn ut genom en port (för de smäller igen), öppnar ett fönster, en bildörr, levererar varor, hämtar sopor mm eller andra plötsliga ljud eller händelser så får hon panik. En gång försökte hon dra sig hem krypandes på trottoaren så att hon började blöda från klorna. Då insåg jag att försöka vänja henne aldrig skulle funka. Det blev bara värre. Jag har provat “kramtröja”, halsband som ska vara lugnande, tabletter som finns i djuraffären mm men inget har gett effekt.

Det började sakta vända

När hon var ett år och några månade så hade jag kämpat med detta och det var hela tiden ett steg fram och två tillbaks. Jag hade googlat halvt ihjäl mig och plötsligt så trillade jag över en artikel av Fredrik Steen tror jag det var. Han sade “ibland funkar det inte att vänja hundar och då måste man undvika” poletten trillade ner och jag började undvika allt som hon tyckte var jobbigt, ibland vägrade hon helt att gå ut för att det var för mycket ute, då gick vi hem. Vi bor ju i innerstan så det är en strid ström av leveranser, sopbilar, husbyggen mm. Så jag lade upp en plan för vart jag skulle gå och vilka tider och jag började märka en liten förändring.

Insikten fick mig att gråta

Det mest jobbiga var när jag berättade för Caroline samtidigt som jag började gråta att jag märkte att hon hade förlorat förtroendet för mig på promenaderna då hon upplevde att jag kastade henne framför vargarna. Jag fick jobba tillbaka mig genom att till 100% respektera hennes känslor. Då vart det ett genombrott. Idag så har vi fin kommunikation och när hon inte vill gå så stannar vi och hon tittar uppfodrande på mig. Då antingen väntar jag en stund eller sätter mig med henne. Är det en lastbil längre fram så kan vi vänta tills den åkt, hon bestämmer avståndet och tiden. Jag har all tid i världen för henne. Jag frågar henne sen alltid om vi ska gå framåt samtidigt som jag gör et pyttelitet ryck i kopplet. Vill hon ändå inte gå så tar vi en annan väg. Jag insisterar aldrig.

Men forfarande är promenaderna i innerstan snudd på hopplösa då vi får byta väg hela tiden och hon är orolig, så fort hon fått minsta stresspåslag så kommer det bara att öka för då ser hon “spöken överallt. Tack och lov så bor vi nära Tantolunden och kan gå en gångväg så utmaningarna kan i stort undvikas. När vi väl är i vår stora park så är hon hur cool som helst för där har hon kontroll. Vi brukar vara ute två till tre timmar varje morgon och då blir det både promenad, hundlek i hundparken med kompisarna och bad när vädret tillåter.

Jag hade ju sett fram emot att åka tunnelbana och promenera runt i stan med min hund men det kan jag glömma, iaf för närvarande. Är det för alltid så är det okej. Vi flyttar hellre själva än flyttar på vår älskade hund.

Även inomhus är ett problem

Men problemet är inte endast ute utan hon reagerar även på ljud hemma och får panik. Ännu värre är det när vi är borta och hon kan inte koppla av vid bilåkning. Hon avskyr bla ljudet av papperskassar så hon går aldrig in i köket när jag packar upp mat. Caroline förklarade att när man lider av posttraumatisk stress så blir det precis som för människor som är utbrända…man blir ljudkänslig. Om Lizzy sover så kan hon byta rum för att katten kommer in, ändå är de fina vänner. Hon gillar inte att bli störd. Tv:n får inte vara på för högt och hon kan även reagera starkt på ngt ute som smäller eller att det låter i ett rör i lägenheten.

Nu sätter vi in det tunga artilleriet

För några veckor sedan så subblade jag över en artikel av Anders Hallgren om just postraumatik stress hos hund och då trillade poletten ner. Sedan så fann jag Caroline Alupo.

Till en viss del har jag kunnat jobba med detta så att det har blivit bättre men efter besöket hos Caroline så inser jag att jag omöjligt skulle kunna komma längre själv. Och det är långt kvar. Vi har fått en plan som vi tillsammans med Carolin kommer att jobba på. Det kommer att ta tid men det är det värt.

Caroline Alupos hemsida:
carolinealupo.se

Stay tune! Följ fortsättningen på resan….

6 thoughts on “Hundar kan faktiskt lida av posttraumatisk stress- Min gör det!

  1. Å vad intressant läsning, följer naturligtvis er resa och ser framemot nästa avsnitt / Eva och Billy ( hund) ❤️

  2. Men lilla Lizzy. Håller alla tummar och tår för att det kommer att bli bra. Tur att hon har få fantastiska människor som hon bor hos ❤

  3. Så spännande läsning!
    Min syster var fodervärd åt en svart labrador, som betedde sig likadant. Uppfödaren sa det var inte ovanligt den rasen blev stressad.
    Jag har alltid tänkt “harmoniska” om både lab o golden.
    Men med Mollan hade något hänt inne i stan, när uppfödaren hade varit där på kort besök med hunden.
    Uppfödaren bodde normalt långt ute på landet.
    Men hon blev bättre efter mkt jobb.
    Så jobbigt att se en hund må så dåligt psykiskt och man inte kan hjälpa den.
    Önskar er, ett stort LYCKA TILL med Lizzie nu.
    🌹🌹🌹🌹💓🌹❤🌹💓🌹🌹🌹🌹

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *