Vi har alla en massa inneboende röster som talar till oss, vi har hela tiden pågående inre dialoger med oss själva. Har vi tur så har vi en balans mellan dessa röster, och då styrs de av både sans och vett, de ställer relevanta frågor och gör sansade bedömningar där de både tar hänsyn till vårt behov av  trygghet och förändring.

Våra röster som talar med oss styrs utifrån vissa känslor vi har, såsom nyfikenhet, trygghetsbehov, begär, rädslor mm

Våra inre röster är både medfödda och har fötts fram under livets gång. Erfarenheter präglar oss och vi ger dem en röst utifrån just den lärdomen antingen det är en sanning eller inte. Vi är vår egen värsta fiende när vi börjar lyssna på en inre röst som inte är sann, rösten som förvränger källan den kommer ifrån och börjat tala utifrån fel känsla. När till exempel nyfikenhet vänds till rädsla. När vi ställer en fråga och det ständigt är rädslan som svarar.

Vi behöver alla då och då fråga oss själva vilka inre röster som får styra våra val och liv.

Idag lade en vän upp detta kloka citat på Facebook “DU missar 100% av de chanser DU aldrig tar”.

Många fattar ofta beslut utifrån sina rädslor, man låter helt enkelt den inneboende rösten få sista ordet. “jag vet vad jag har”, “det finns inga garantier” eller “det är tryggast så”.

Så länge det känns okej så får man ge efter för rädslan och känna sig trygg, det är var och ens rätt. Men blir man bitter över alla förlorade chanser eller förändringar som aldrig skett så får man nog fråga sig vilken inre röst man lyssnat på?

I slutändan väljer vi själva hur vi lever våra liv, vi befinner oss där vi är på grund av tidigare beslut. Det är ingen slump.

När vi överkommer våra rädslor så överkommer vi samtidigt oss själva, och när vi gör det så sker stor förändring. Nästan inget är så livsförändrande  som att överkomma sig själv, man går på automatatiskt in i en ny fas, vilket kan var skrämmande men om man inte lyssnar på rädslan så kommer man förbi och ut på andra sidan. Hur coolt vore det om rädslan aldrig styrde våra val?