För ca ca 4år sedan dog min exman Johan. Han fick en hjärtinfarkt när han kom hem från en utlandsresa till Filippinerna, han åkte på annandag jul. På julaftonskvällen kom han förbi hemma hos mig och vi åt lite gott. Han hade oxå köpt en julklapp till mig även om vi slutat med det. Han hade hittat en fantastisk bok som han tyckte passade mig. Den boken betyder jätte mycket för mig i dag. Dagen efter så kom han förbi och hjälpte mig med min data. Jag minns ännu avskedet i trappen när jag önskar honom lycka till på resan, det var sista gången jag såg honom. Jag är idag tacksam för den sista julen tillsammans.

Vi var varandras bästa vänner och pratade med varandra varje dag även fast det gått 6 år sedan skilsmässan. Vi hade känt varandra i 21år och varit tillsammans i 15 år, vänskapsbanden var super starka mellan oss, han fanns alltid där för mig och jag för honom. Vi skildes som vänner och båda hade gått vidare kärleksmässigt och han hade en ny kvinna i sitt liv. Men det hindrade inte oss från att vara varandras bästa vänner. Han sa vid ett tillfälle att om han träffade en kvinna som inte tolererade vår vänskap så skulle han göra slut med henne. Han var en otroligt omtänksam man.

Föraningar…
Tre dagar innan han gick bort så drömde jag att hela himlen var full med dom allra vackraste snöflingorna, jag njöt av åsynen och kände en underbar känsla av perfektion. Jag hör då en röst som säger (lät precis som i filmer när man hör Gud tala) ” Det är inga snöflingor du ser, det är änglar! Det kommer en jobbig tid och du kommer att behöva healing”. Jag förstod naturligtvis ingenting. Dagen efter så började jag få ont i hjärtat. Detta pågick sedan i tre dgr och värken bara ökade. På tredje dagen så sa jag till min syster att jag började bli rejält orolig, någonting var fel, men vad?

Vid femtiden på eftermiddagen på tredje dagen ringer min fd svägerska Eva och meddelar att min exman just fått en hjärtinfarkt och gått bort. Då försvann värken, då förstod jag. Det kom sen en tid för mig där jag behövde hjälp att healas….

Under de tre veckor Johan var bortrest så tog jag hand om hans post och blommor då jag bodde ett stenkast bort. Jag hade oxå en liten tv som jag tänkte lämna över till honom då jag inte behövde den längre. Dagen innan som jag trodde att han skulle komma hem satte jag på mig jackan, tog fram tv:n och sa till syrran att jag skulle ställa upp den i hans lägenhet. När jag kommer ut i hallen för att gå så ångrar jag mig plötsligt, varför vet jag inte. Jag ställer ifrån mig tv:n och tänker att jag tar det ngn annan dag. Det visar sig sen att det är just då han dör, han hade kommit hem dagen innan. Detta förföljde mig länge, han hade inte behövt dö ensam, jag hade kunnat varit med honom. Men vi dör alla ensamma och det var väl inte meningen….

Hur fungerar föraningar….
Hur man får budskap om att något ska hända kan se väldigt olika ut. Därför kan det vara svårt att förstå innan vad som håller på att ske. Min övertygelse är att vi aldrig får sådan information som vi inte kan bära. Om det är meningen att vi ska varna eller hindra en händelse så kommer det att ske, vi kommer då få veta vad vi ska göra, det kommer att vara självklart. Våra kära bortgångna och vägledare skulle aldrig ge oss info om något som skulle kunna leda till ångest eller dåligt samvete för oss. Får ni en föraning så se det som en gåva, inte en börda…

Jag brukar säga att hur jobbigt det en är eller hur lite det än kan uppväga så ska man leta efter den dolda gåvan eller lärdomen. Detta gäller även när någon man älskar går bor. Vad lärde jag mig när Johan gick bort? Jag blir faktiskt än i dag rörd när jag tänker på hur många vänner som fanns där för mig. Jag lärde mig att jag faktiskt måste vara ganska fantastisk ändå med tanke på så många människor som brydde sig och fanns där för mig. Det värmer mitt hjärta även om jag hellre hade fått behålla Johan i livet. Jag lärde mig ngt och kärlek och vänskap och det är jag tacksam för, det var som vanligt Johan som lärde mig det…

Jag träffade Johan när jag var 22år, jag var ganska trasig i min själ då jag haft en trasslig barndom där jag varit oälskad och slussats runt på barnhem och fosterhem. Johan fick mig att känna mig trygg, han hjälpte mig att bli hel och känna att jag hade ett värde, jag VISSTE att han älskade mig och skulle aldrig lämna mig. Det gjorde han inte heller, det var jag som lämnade honom. Och jag vet att han fortfarande finns kvar hos mig fast i en annan dimension, han besöker mig fortfarande då och då och jag vet att han är nöjd med mitt val av livspartner, han skickade den bästa i min väg:)

Namaste vivi

Johan, jag och vår hund Rozz -89