Så har då min bästa väns man fått börja med sin cancerbehandlig. Idag första strålningen och sedan en jäkla messa cellgifter under en längre tid. Dom siktar in sig på modertumören som är värsta agressiva och dom hoppas att det går att få den att krympa så att han kan få ett drägligt liv. Annars finns tyvärr inte så mycket att göra. Försvinna helt kommer den sorgligt nog aldrig att göra. Förlänga livet är det som gäller….

Min kompis är skit förbannad. Biverkningarna beräknas sätta in lagom till midsommarhelgen om dom kommer. Förebyggande med mediciner verkar inte stå på schemat utan läkarna räknar tydligen helt kallt med att han illamåendes och med diverse annat skit ska behöva släpa sig in till akuten mitt i värsta midsommarröjet om katastrofen sätter in. Vad är det för krass och okänslig värld man lever i? Dom har dock inte hört det sista från Carina….

Hoppas han är lagom pigg på midsommar så dom kan komma förbi oss andra som firar tillsammans. Ingen skulle bli gladare än jag.

Jag och deras mega kanin som tyvärr gick bort i våras. Humpe blev 7år. Så jäkla cool!