Mamma vilar nu i frid

Igår var en tung dag men samtidigt vacker ❤️  Alla vi syskon med respektive och barn var där, även vår morbror Lennart med son Jonas kom. Vi var ett litet sällskap som tog ett värdigt och fint avsked av mamma.

Snön låg magiskt vacker över Skogskyrkogården och det kändes som att den hade smyckats med sina vita kristaller bara för mamma skull, för att hedra henne. Vi hade dessutom en fantastisk präst. Ett minne vi alltid kommer att bära med oss, hon fick den vackraste av begravningar,  det var precis det avslutet som mamma förtjänade.

Vi hade en urnbegravning vilket innebar att vi efter gudstjänsten gick direkt iväg till gravplatsen för att jordfästa henne. Det var en vacker promenad tillsammans med prästen och vår bror bar urnan. Innan vi satte ner henne så gick urnan runt och alla fick ta ett adjö, alla fick även ta varsina spadtag med jord, vi täckte sedan gemensamt den lilla graven. Hon begravdes med våra rosor. Känslosamt och fint.

Vi har ju haft en problematisk uppväxt pga mammas sjukdom (mer under kategorin “Jag – barnhemsbarn). Likväl är det vår mor och det var ett smärtsamt avsked då vi hade önskat både henne och oss så mycket mer. Mamma hade ett stort hjärta när det inte överröstades av sjukdomen.

Jag höll ett tal till mamma, först trodde jag inte att det inte skulle funka då gråten envisades med att svämma över. Men jag ryckte upp mig och genomförde det, det var viktigt för mig att få säga några sista ord till mamma, och jag tror även att det betyde mycket för min syskon.

Efter begravningen så åkte vi 4 syskon med barn i samlad trupp hem till brorsan Thomas. Det var en fin dag. Sov gott mamma.

Mitt tal till mamma på begravningen:

Lilla mamma.
Äntligen har du fått frid i din själ.
Det är något som jag hade önskat dig även i livet.

Men vi väljer ju inte våra liv. För hade du haft den möjligheten så vet jag att du hade valt ett liv tillsammans med oss. För jag vet att du älskade oss alla.
Livet gav dig bara inte en chans.

Ibland är livet oresonligt, och det var det för dig.

Det känns sorgligt att inte kunna sörja dig för den du var, mamman och kvinnan Ragnhild.
Alla borde få sörjas för dem de är, och inte för den de borde vara.

Det är så mycket du borde ha varit för oss barn.
Du borde ha varit någon vi hade kunnat dela vår glädje och sorg med i livet.
Du borde ha varit den som backade upp oss och sa att vi alltid var bäst.
Även när vi inte var det.
Du borde ha varit den första mina syskon ringde när dina barnbarn föddes.
Och du borde ha fått vara den där fantastiska mormodern och farmodern som jag vet fanns inom dig. Det hade du förtjänat.
Och dina barnbarn med, och även ditt barnbarnsbarn.
Du borde ha funnits där för oss när vi gifte oss. Och även vid våra skilsmässor.
Du borde även varit vår första kärlek som varade hela livet ut.
Och långt efter det.

Du skulle ha varit oersättlig.

Men vet du mamma, det var du.
Ingen annan har någonsin kunnat fylla det där hålet inom oss som skulle varit fyllt med dig. Vår mamma.

Det är i det hålet som det smärtar som mest just nu.

Mamma, jag hade önskat oss ett liv tillsammans.
Men det blev inte som jag önskade.
Men jag antar att det blev som det var tänkt.

Vi har alla saknat dig hela livet.
Nu fortsätter vi sakna dig in i oändligheten.

Du gav oss livet, och vi är dig evigt tacksamma för den gåvan.
Den lyckan överskuggar allt annat.

Vi vet att vi är födda ur stor kärlek.
Du var vår pappas första stora kärlek.
Och han din.
Och nu begravs du till följd av den kärleken av oss.
Så vila nu lilla mamma, tills vi ses igen.

 


  
  
  


  

3 thoughts on “Mamma vilar nu i frid

  1. Vilken fin begravningen din mamma fick! Så härligt att ni alla syskon och morbror tog ett gemensamt farväl trots all besvikelse man känner mellan raderna, utöver sorgen såklart.
    Jag miste min mamma i juni 13 på ett chockartat sätt då jag inte visste hur sjuk hon var då ingen sagt något. Jag vaknade upp efter en operation för endomestrios och hörde min syster på uppvaket och min mammas plågade nerdrogade läten och på kvällen var hon borta. De opererade inte ens då hon inte klarat det. Inte ville hon ha livsrättupphållande åtgärder heller vilket var svårt i det ögonblicket men ändå rätt. Det minnet gör att jag känner så otroligt med dig i din sorg då du förlorade din mamma 2 ggr och inte fått ha en närvarande mamma under åren. Jag har svårt att förstå vad som hände med min men hann säga farväl och be henne släppa taget. Något du inte fick…. Det känns så orättvist att behöva förlora sin mamma och jag lider fruktansvärt med dig som växt upp utan mamma. Jag hoppas att du fick bo hos någon som ialla fall lite grann kunde ersätta henne. Det gör så ont i mig (jag är empat i hög grad) för dig och dina syskons skull och påminner mig om min mammas minnesstund/begravning och min saknad efter henne gör ont. Jag läste också en dikt för henne.
    Samtidigt är jag glad att våra mammor inte lider längre… Du har dock en sak jag inte har ialla fall, en grav att gå till om du vill. Min mamma spreds för vinden där hon mådde som bäst , på havet så hon finns ju i alla vatten men ibland saknar jag att inte ha en gravplats att gå till.
    Du är i mina tankar Vivi och jag är faktiskt stolt över vad du åstadkommit på egen hand (jag vet ju inte om ni bodde hos någon familj ni gillade eller var snälla). Du har skapat en underbar och faktisk magisk bloggportal, blivit en Tv-kändis och efter vad jag såg i programmet ett otroligt duktigt och sympatiskt medium som hjälper andra att få kontakt med sina på Andra Sidan!!
    Ta hand om dig min kära vän <3
    Kramar i massor till dig <3
    ..

    1. tack fina, det var vackert skrivet. Tack! Ja, det har varit speciellt men cirkeln känns nu slutet. Min bror och jag ville ha gravplats så då blev det så, det är jag tacksam för. Att ha en grav att gå till betyder mycket för mig <3 Kram vivi

  2. Vilket vackert tal du höll och så fin begravning ni ordnat för din/er mamma. Jag beklagar verkligen din förlust, som är på flera plan. Varma kramar till dig <3

Lämna ett svar till Jess Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *