När den yttre världen inte riktigt lirar med den inre världen

Vill du fördjupa din andliga och mediala förståelse?
Boken leder dig till nya insikter, högre kunskap och ger nycklar till hur man når sitt högre medvetande.
Köp boken här: 
Vägen till upplysning och det flerdimensionella medvetandet 

LÄS ett UTDRAG UR BOKEN:
Hur vi når den andliga världen

När den yttre världen inte riktigt lirar med den inre världen

Så ja, nu ska jag försöka komma igång med bloggandet igen. Har haft upp över öronen med annat ett tag men nu så. Dagens tankar från mig…

Kanske känner du till viss del igen dig eller så kanske du förstår någon i din omgivning lite bättre efter att du läst detta.

Jag har varit introvert hela mitt liv utan att förstå då det ordet inte användes när jag växte upp, vet inte ens om det fanns?

Att vara introvert som barn är en mycket större utmaning än många tror för som barn förväntas man vara extrovert och älska att leka med andra. Att vilja vara själv på sitt rum oavsett väder verkar tyvärr vara oerhört utmanande och många föräldrar tror att det är något fel som de måste fixa. Så de tvingar ut barnet för att solen skiner eller för att leka med andra. Det verkar vara tecknet på ett friskt och sunt barn, att vilja deltaga i all sköns aktiviteter och då gärna utomhus. Många gånger en introverts mardröm.

Hur märkligt det än låter så kan man leva en fullvärdigt liv som introvert. Ingen älskar nämligen att umgås med sig själv lika mycket som en introvert, bästa sällskapet hela tiden och man får göra precis vad man vill. Man blir aldrig rastlös för att man känner att man borde göra en massa aktiviteter, utan snarare stressad av en full almanacka.

Men det kan ta ett tag tills man kommer till den punkten att man faktiskt njuter av det eftersom man hela tiden får signaler från omgivningen att det är ngt fel och att man inte duger som man är.

Tyvärr så lever vi i en värd där att vara extrovert är det som ses som normen och högstatus. Vi introverta får skämmas lite för att vi är himlans osociala. Många är vi som tycker det är jobbigt med omgivningens krav på att man måste hålla på att ses eller ringas stup i kvarten för att vara en bra vän. Personligen så har jag bara nära vänner som har fullt upp med sitt och inte bryr sig. Vi har varandra oavsett hur ofta eller sällan vi hörs.

Otaliga är de historier jag hittat på för att jag inte orkar träffa folk eftersom att det inte är riktigt acceptabelt att rent ut säga att man inte känner för det. Att säga att “det handlar inte om dig utan om om mig” är sant men likväl så blir det sårade känslor och man tar det personligt. Så man drar en vals för husfridens skull…

Missförstå mig inte nu för jag älskar att umgås med mina vänner men bara inte så ofta, jag har bara inte det behovet eller orken. När vi väl ses så är det de roligaste jag vet och jag fattar inte varför jag inte gör det oftare. Jag älskar verkligen mina vänner och skulle inte kunna leva utan dem.

Jag är introvert och jag laddar inte mina batterier genom att träffa folk som en extrovert gör, utan jag laddar dem när jag är själv. Tyvärr så blir jag dränerad på min energi när jag är social en längre stund.

Jag försöker lära mig att det faktiskt är okej att gå hem från en fest redan kl 22.00. Är det mycket folk med lite fokus på mig så kan det gå vägen, då smiter jag. Men jag inser att när jag tackar JA så måste jag lära mig att lämna den informationen och lita på att folk kan hantera den. Återigen så “handlar det om mig och inte om dig”.

Katastrofen är ett faktum om det förutom att det är många människor på plats även är musik, då går hela mitt system i strejk. Hårdrockaren som jag lever med har svårt att förstå detta. Tyvärr så är det många som bara tycker vi är motvalls eller gnälliga, men det är något inom oss som inte lirar med hög energi under en längre tid, ibland inte ens en kort stund.

Jag har två väldigt extroverta partysystrar, inte så mycket nu längre kanske men när vi var yngre. Jag var yngst i skaran men tråkigast, det var min upplevelse. När de med klackarna i taket stängde stället så låg jag hemma och sov. Jag tyckte faktiskt själv att det var något fel på mig då jag alltid kände mig lite utanför även om jag aldrig har haft problem med vänner, tvärt om. Jag kunde bara inte förstå mig på mig själv.

Tack och lov så är jag en social osocial person som jag brukar kalla mig, men det kan vara lurigt för människor att förstå varför jag är dålig på att höra av mig då jag är pratig och skojfrisk när jag väl umgås.

Kruxet med att vara introvert är att när andra har ett rikt yttre liv så har vi ett rikt inre liv. Inte sagt att andra inte har ett rikt inre liv med vi liksom slår rot där…och trivs med det.

Jag tror många introverta är som jag…gillar att läsa, vara kreativa, leka stilla lekar, sitta vid datan, tänka, skriva, rita, meditera och studera sådant som intresserar. Vi är många gånger intuitiva drömmare med en livlig fantasi.

Idag så har jag accepterat att jag är introvert och jag försöker att stå för det och inte dölja det. Jag behöver dock jobba med är att vara mer ärlig och stå för mitt osociala beteende ist för att ta den enkla vägen ut och komma med ursäkter vilket kan vara sårande.

Att var introvert har för mig som medium bara varit fantastiskt och oerhört gynnsamt. Det krävs nämligen mycket egentid för att lära och utvecklas och det har jag ju massor av. Så jag är tacksam för att jag är den jag är.

Det finns inte fler fördelar med att vara extrovert, det är bara två olika sätt att bearbeta och närma sig världen.

Kram & Namaste Vivi

31 thoughts on “När den yttre världen inte riktigt lirar med den inre världen

  1. Men va bra. Första gången jag läser något från dej, som inte är dagens kort eller horoskopet för veckan, vilket stämmer fantastiskt bra . Min känsla av dej är en hipp tjej som är hur social som helst. Jag blev jätteglad för jag känner igen mej och fick förklaring. Andra säger att jag är social men jag sitter mest hemma och diskuterar med mej själv. Jobbar klart mkt o stenhårt men övrig tid om inte jag har barnbarnen är jag totalt ensam/själv….valt. orkar inte lyssna på massa gnäll o sjukdomar o mediciner o hit o dit.

    Tack ♥️ nu känner jag mej helt normal?

  2. Du sätter ord på precis hur jag har det och att man får en känsla av att man måste förklara sitt sätt att leva och vara på fritiden. Att man dessutom aldrig känner sig ensam är för många svårt att förstå. Hade jag haft den ekonomiska möjligheten skulle jag inte jobba en dag till i mitt liv. Jag skulle lätt kunna sysselsätta mig om dagarna och jag skulle aldrig ha tråkigt.

  3. Jaha vivi, trodde du är utåtriktad,? De jag i alla fall, gilla träffa folk , o prata! Du kanske har dåligt självförtroende bara! O e rädd! O inne för mycket? Ja Alla är olika!! Ha de så BRA , med vovven! Hörs!

  4. Känner igen mig så mycket i det du skriver, är också en social osocial person. Har en hsp-personlighet har jag upptäckt. Och äntligen hör jag att det finns någon mer som tycker det är jobbigt med musik, trodde nästan att jag var ensam om det…

  5. Jag Tackar för just denna tid.
    Då fick jag legal tid med mitt liv utforska och fundera på nästa steg.
    Social men även Ensamvarg “Intro” trivs med dessa roller.
    Tack för din skrivelse känner igen mig ?❤

  6. Jag gillade att va hemma på mitt rum och va kreativ när jag växte upp.Jag mådde bättre då än att måsta fara och va med i nån gruppaktivitet.Jag gillar att umgås med vänner ibland men jag blir trött i större sällskap som släktmiddagar od.Jag vill gärna få någon att leva med igen men jag har aldrig känt behov att ha folk och aktiviteter omkring mig jämt.Jag har ju också det andliga och behöver va själv emellanåt för att kunna lyssna inåt och få till mig budskap av änglarna .Jag är också högkänslig vilket är jobbigt ibland då jag känner av andra människors dåliga energier så skönt att det finns fler som behöver lugn%ro ??

  7. Från att ha varit väldigt extrovert hela livet fram tills 40-årsåldern då jag åkte på en rejäl utmattningsdepression så har jag totalvänt och känner numera igen mig i allt du beskriver. Fattar inte hur jag kan ändra mig så och mina gamla vänner känner nog inte igen mig alls längre. Utbildar mig till medium och älskar vara för mig själv här på landet, där jag numera bor, och inne i min egna värld så livet för mig tog en totalvändning efter 40. Tack för dina kloka ord om detta. <3 <3 <3

  8. Å tack för din beskrivning, kunde varit jag. Lärde mig ordet introvert och dess betydelse för 5 år sedan. Det kändes så himla befriande.
    I mitt jobb har jag en ledarroll, är van att stå “där framme” och föreläsa, leda grupper, behandla klienter. Jag älskar det jag gör. Lika mycket som jag älskar att vara med mig själv.
    Musiken är en del av mig, dansar, gympar,drömmer….
    Sitter jag tillsammans med andra upplever jag musiken som störande, spelas det dessutom högt så man inte ens kan samtala, då faller jag sönder……och vill bara gå hem.
    Så tacksam för ditt inlägg, det stärker att tänka på att vi är helt ok bara av en annan sort.

  9. Känner igen mig i PRECIS allt. Är likadan!
    (Och det handlar inte om bra självförtroende eller ej som jag såg i en kommentar!)
    Kramar!♡♡♡

Lämna ett svar till Heléne Jonsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *