Blir så ledsen och förtvivlad när Annika en av mina bästa vänner är allvarligt sjuk. Midsommar kommer med blommor i håret och hon läggs in på sjukhus. Mitt hjärta värker för hennes man och dotter och den ovissheten de nu befinner sig i. Man känner sig så liten och maktlös, hatar känslan av att det inte räcker  att bara finnas där, man vill göra något mer, jag vill rädda henne! Det enda man kan göra är att vänta. Livet är så jävla hårt ibland.

Annika och jag på hennes födelsedag