Jag har vissa grejer för mig som gör att iaf jag ser på mig själv med viss skeptism. Är jag knäpp eller?

Alltså, jag vill verkligen tatuera mig men är så in i helvete FEG! Vad är problemet? Fan allt här i livet gör ju ont! Är det inte på utsidan så är det på insidan. Ja, men så fort smärta är planerad då spårar jag ur totalt…..värsta nörden!

När jag ska ta ett litet futtigt blodprov så måste jag ligga ner på britsen. Där ligger jag sedan  med armen som inte ska lemlästas över ansiktet och ber till högre makter om att jag ska överleva smärtan medans jag försöker andas med djupa andetag(håller alltid andan). Och jag överlever ALLTID och det vet jag. Likförbannat är jag fullkomligt livrädd.

Jag vill så gärna tatuera mig men inser situationens allvar. Risken är att jag skulle få gå omkring med en halv tatuering resten av mitt liv. Känns så där…..

Simma på djupt vatten….över min döda kropp och det lär den snart bli om sjöodjuren nere på sjöbotten och en och annan haj får vara med och bestämma. Vart då….i Eriksdalsbadet? Vem vet……

Jag har en ENORM ormfobi…det kan man ju förstå……om man bodde i Afrika…DA! Klarar inte av att att se dom slingrande äcklisarna på bild och helst får ingen prata om dom för då får jag mardrömmar?? Hallå! Har någon någonsin dött pga av en kopparorm i Sverige?(som inte ens är en orm) Skulle möjligtvis vara i hjärtinfarkt isf. Jag är helt övertygad om att jag en vacker dag kommer att sälla mig till den skaran.

Troligtvis är jag lite som dom flesta….lite halvknäpp. Eller kanske mer?

Kram Princess