Herregud min skapare vilken skitmorgon jag har haft. Min dyslexi slog till på alla klutar och kastade om siffrorna, den gör det titt som tätt och jag insåg kl 8.38 att mitt viktiga möte ute i Handen skulle vara kl 8.30 och inte 9.30. Fick slänga mig i en taxi och dra dit.
Naturligtvis hittade inte GPS:en adressen heller, jag skulle till ett jämt nummer men den ville dumpa av mig vid ett ojämt, alternativt på en gräsplätt…
Efter mycket om och men och efterfrågande så hittade jag dit. Stressigt som attan så fastnar självklart hissen mellan två våningar tills någon tryckte upp mig…
(Undrar om detta oflyt kan ha att göra med att jag aldrig skickar vidare kedjebrev på facebook? Änglarna måtte typ hata mig! hihi)
45 minuter sen blev jag ändå emottagen med ett stort leende. Tack och hej leverpastej, nu kan dagen bara bli bättre…
Jag hade i alla fall tur med vädret.
Snart kommer jag blogga om vad jag gjorde där. Stay tune…
Kram och namasté Vivi
Haha…så härligt inlägg?
Det verkar som du är mänsklig ?
Det va’ en rolig läsning. Det kan drabba alla, men jag hafe mått pyton om det vore jag. Så’n är jag ?
Tyvärr!!!!!
Hihi Ja, när det händer så bryter man nästan ihop, sen får man skratta. Kram vivi
Dåligt att inte taxichauffören hittade ( har själv kört både buss & taxi och alla skyller ofta alla jävligheter på dessa förare 😉
Men du är förstås ärlig bjuder på dig själv. Härligt 😀 😀