Hittade kidnappade barn på Facebook (metro.se)

Det man inte kan hitta på facebook finns inte. Facebook är som en stor jävla uppsamlingsplats för allt jordens bråte. Där kan man finna mig och mina vänner.

Där sitter vi leendes med våra små sandlådespadar och viftar av bara fan. Vi har liksom återgått lite till barnstadiet. Det är väl denna satans ungdomskultur som påverkar misstänker jag? När i livet har man annars en massa låtsatsvänner? Fast som barn hade man en…..på sin höjd två att hålla reda på. Nu är man ju vuxen och då nöjer man sig inte med mindre än en fucking småstad som närmsta buddies.

Jajamensan det är där vi är….vi med ett liv…eller inte. Det är här ni ska leta.

Känner mig faktiskt lite lost…… Har någon sett mig? På fejan?