Vi är alla lite till mans små sjuka, alla har vi våra knasigheter och nojor. Förhoppningsvis inte i något storskaligt form men ändå tillräckligt för att ens närmsta omgivning ska titta lite märkligt på en ibland. Vissa saker bara måste man…

Jag måste alltid skrika högt och löpa amok när en orm dyker upp, antingen den är på bild, på tv eller irl…skit samma, galenskapen har kommit till stan och jag förkroppsligar den. Alltid samma läge för att sätta på sig lösnäsan så ingen känner igen mig efteråt. Infinner sig ormskrället på bild så måste det skrikas och hela tidningen måste slängas minst 5meter (fattar inte att jag var värdelös på kast med liten boll i skolan?), så där lyckat är det iaf när man står i en busskö……har jag märkt.

Varför måste jag ALLTID läsa på registreringsskyltarna på bilarna och försöka få i hop ord eller meningar? Va? Nästan så man önskar att man kommer att få se ett mord begås och en svart säck skyfflas in i bilen. Sen ser jag mig stå där som värsta mezzersmithen och säga “Herr polisen JAG vet registreringsnumret!!!!” Kommer inte att ske för jag har ett monstruöst dåligt minne…så någon nytta av den kompetensen har jag inte…

Simmar ALDRIG där jag inte bottnar. Vem vet vad som kan komma simmande eller dra ner en? Kanske en haj? Speciellt då i poolen…

När jag och Anders går långpromenader så läser jag av vägskyltarna som om mitt liv hängde på det. Kan bara inte låta blir…märker hur han ökar på takten så jag inte ska hinna läsa…men jag gör´t!

Igår hittade dessa coola skyltar på vår promenad. Alla dessa coola kvarter!! Jag fantiserar om hur de sitter på där på vägföreningens personalfest och namnger kvarteren. Jag vill oxå!!

Kurra Gömma och rymmare på samma gata…..bara älskar!!